Men den här gången är det judar, inte muslimer, som protesterar.
Under rubriken "Våra söner plundras på sina organ" låter journalisten Donald Boström förstå att israeliska soldater i konspiration med israeliska myndigheter och judar i USA stjäl organ från döda palestinier. Boström säger det inte rakt ut, utan lägger fram fragment av fakta som han knyter samman genom insinuationer. Några bevis redovisas inte.
Fakta: 1992 var bristen på organdonatorer i Israel så stor att hälsoministern gick ut med en kampanj för att värva donatorer.
Fakta: Enligt en artikel i DN (5/12 2003) förekommer det att israeler reser till bland annat Sydafrika för att få illegala njurtransplantationer.
Fakta: Boström såg 1992 en palestinsk stenkastare bli skjuten av israeliska soldater. När hans kropp transporterades tillbaka till hembyn för att begravas var den unge mannens bröst hopsytt, som efter en obduktion.
Fakta: I juli i år greps en judisk man i Brooklyn, Levy Izhak-Rosenbaum, misstänkt för illegal handel med organ.
På detta och de rykten som cirkulerar bland palestinier att judarna stjäl organ från deras döda kokar Boström en tunn men kväljande soppa. Han hävdar att FN:s internationella domstol "absolut borde inleda en undersökning om huruvida det handlar om israeliska krigsförbrytelser".
Men Boström har fel. En domstol bör inte utreda rykten, som dessutom ingår i ett propagandakrig. Hans artikel ger intryck av att vara skriven för att skada både judar och staten Israel. Han underlåter till exempel att nämna att det i fallet Izhak-Rosenbaum rörde sig om en njure från en fullt levande israelisk man som skulle flygas till USA för transplantationen. Det finns alltså ingen koppling till döda palestinier.
Att Aftonbladets chefredaktör inte anser att så allvarliga anklagelser bör bygga på research snarare än rykten är beklämmande. Artikeln anspelar dessutom på en urgammal antisemitisk föreställning om den "blodtörstige" juden.
Men trots att artikeln är kränkande och illa underbyggd gjorde Sveriges ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, en rejäl tabbe när hon i onsdags gick ut och fördömde den. Som representant för regeringen ska hon inte försöka påverka vad svenska medier publicerar.
Pressfriheten omfattar även kränkningar och provokationer - så länge de inte går över lagens gräns för hets mot folkgrupp eller förtal. UD har tagit avstånd från hennes agerande.
Borsiin Bonniers felaktiga fördömande har gett Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och dess politiska chefredaktör Helle Klein en chans att posera som sårade oskulder över tre hela sidor i tidningen (20/8). De anser sig vara offer för en hatkampanj där även regeringen ingår.
Skenheligt så det förslår. Nog vet dessa garvade publicister att artikeln fiskar i mycket grumligt vatten.