Avhållsamhet är det bästa sättet att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar. Kondomer är däremot överskattade som skydd mot smitta.
Det budskapet framför tolv läkare och barnmorskor på DN Debatt (22/6).
Kontroversiellt, förstås. Bloggarna har inte varit nådiga mot debattinlägget i fråga, som kallas för verklighetsfrånvänt, puritanskt och nykonservativt.
Det är kanske synd, för påståendet är värt att fundera över.
Svenskarna, framför allt unga människor, har förändrat sin livsstil och har fler tillfälliga sexuella kontakter. I Correns serie om sex berättade Annika, 32, att hon har haft ungefär 90 sexpartners (20/6). Enligt statistiken har tio procent av alla män haft 29-560 partners.
I kölvattnet följer ökad spridning av könssjukdomar. Klamydia är i sig relativt oförargligt - men kan leda till sterilitet. Humant papillomvirus, som kan överföras sexuellt, kan orsaka livmoderhalscancer. Hiv kan numera bromsas, men något botemedel finns fortfarande inte. Ganska allvarliga saker.
Artikelförfattarna hävdar att ökad kondomanvändning i en given befolkning inte leder till minskad smittspridning. Visst, det finns sådana studier. Men det finns också studier som visar kondomers effektivitet, till exempel när det gäller hiv.
Sanningen är förstås att kondom ger ett bra skydd. Men inte ett hundraprocentigt skydd. Det tycks också vara så att den som ser sig som kondomanvändare lever mer promiskuöst - och förr eller senare slarvar de flesta. Vissa könssjukdomar kan smitta även vid petting och oralsex.
Att kondomer inte gör killar och tjejer immuna mot könssjukdomar är faktiskt värt en tanke för den som har ett aktivt sexliv eller för den som är tonårsförälder.
Men det är påståendet att avhållsamhet är ett rimligt alternativ till kondom, som väcker mest känslor.
Att påstå att vi överkonsumerar godis, kläder, koldioxid eller tv-underhållning - ja, det går för sig. Men den som säger att vi överkonsumerar sex döms omedelbart som moralist.
Kanske är den enögdheten onödig.
Trycket på män och kvinnor - framför allt unga - att vara framgångsrika konsumenter även på den sexuella arenan, tycks bara öka. Vi bombarderas av sexuella budskap i medier, populärkultur, reklam.
Nog finns det unga killar och tjejer som upplever omvärldens förväntningar närmast som ett krav.
Vore det ohälsosamt om exempelvis sexualundervisningen i skolan tog upp saken till öppen diskussion? Hur mycket sex är lagom? Hur ska man väga risken att bli smittad mot antalet parters och form av preventivmedel? Om en sådan diskussion kunde föras utan pekpinnar - och utan att predika avhållsamhet - så vore det säkert bara sunt.
Det offentliga - skolan, Socialstyrelsen eller landstinget - ska naturligtvis varken predika promiskuitet eller avhållsamhet.
Hur mycket sex som är lagom ska individen avgöra själv. Men det kan inte skada om unga människor får hjälp och stöd av skolans sexualundervisning att reflektera kring den frågan.