Samtidigt debatteras om personal och elever ska få bära niqab i barnomsorg och utbildning. Diskussionen startade när Alia Khalifa fick välja mellan att ta av sig sin niqab eller sluta på barnskötarutbildningen. Hon valde i stället att anmäla utbildningen för diskriminering.
Khalifa har kritiserats av människor som menar att man självklart inte kan arbeta med småbarn på en förskola utan att visa ansiktet. Hon får stöd från andra som snarast vill skärpa tillämpningen av diskrimineringslagarna så att ingen arbetsgivare ska kunna säga nej till anställning på grund av burka eller niqab.
Men både förbudsivrarna och de som vill skärpa diskrimineringsreglerna har fel - eftersom det är skillnad på vad en stat och en arbetsgivare kan och bör göra.
Staten bör inte förbjuda ansiktstäckande slöjor, eftersom varje individ själv måste få bestämma vad hon ska ha på sig. Staffan Danielssons bästa argument för att förbjuda burka och niqab är just att många kvinnor som bär dessa plagg troligen inte har valt det själva, utan tvingas. Ett förbud skulle underlätta för dessa kvinnor, menar Danielsson.
Men vissa kvinnor väljer själva att bära niqab, och den rätten ska inte staten ta ifrån dem. När kvinnan tvingas att dölja ansiktet är det inte heller säkert att ett förbud skulle befria henne - tvärtom kanske hennes förtryckare blir glad att få en ursäkt att isolera henne ännu mer från samhället.
Att tvingas att dölja ansiktet kan ses som ett slags hedersförtryck, och det ska bekämpas. Men det finns bättre sätt: Stöd till dem som vill ta sig ur förtryckande relationer, utbildning till den som vill kunna försörja sig själv. Eftersom utbildning är en viktig väg till frigörelse kan ett förbud bli kontraproduktivt - kvinnor i niqab eller burka kan inte utbilda sig om de inte får vistas i offentliga miljöer.
Lika fel som det är att staten förbjuder burka och niqab, lika fel är det att tvinga arbetsgivare att acceptera plaggen. Det är problematiskt om personalen på en förskola döljer ansiktet, och detsamma gäller på många andra arbetsplatser. Kommunikation är viktigt i de flesta arbeten, och människor kommunicerar med hela ansiktet. Hörselnedsatta och språkstörda personer kan stängas ute helt om de bara har en röst att gå på, och inget ansikte.
Arbetsgivare måste därför få säga nej till arbetssökande i niqab eller burka, utan att fällas för diskriminering.
Är det inte slöseri att låta personer i niqab gå skattefinansierade utbildningar när de sannolikt aldrig kommer att kunna utöva yrket? Jo, men det är ett slöseri vi får leva med. Staten ska varken diskriminera vid utbildningarna eller tvinga på arbetsgivare lagar som är omöjliga att följa. Däremot bör personer som Alia Khalifa informeras om att hon troligen varken kan göra praktik eller få jobb med niqab.