Om man inte vill riskera relationen med far- och morföräldrarna. Eller låta barnen gå på dagis även vissa helger. Den enda utvägen om man vill få familjelivet att gå ihop är att en byter jobb.
Det valet står sjuksköterskorna Eva Josefsson och Semmy Alsén på US i Linköping nu inför.
I gårdagens Corren berättade de om svårigheterna att få vardagspusslet att gå ihop när landstingets nya schema för sjuk- och undersköterskor träder i kraft vid årsskiftet. I dag har Eva och Semmy en helg per månad när de är lediga tillsammans. Med det nya schemat ryker även den eftersom de inte kan tänka sig att jobba samma helg - för att slippa lämna barnen på dagis.
Att det nya schemat upprör är förståeligt. Om man redan jobbar två helger av fem plus vissa kvällar och nätter vill man inte jobba ännu fler helger. Om det dessutom slår så hårt som det gör mot Eva och Semmy hade nog de allra flesta sökt sig någon annanstans.
Det nya schemat väcker också farhågor. Om vad som ska hända med personalen. Men också hur det påverkar sjukvården.
Syftet är att spara i ett för landstinget ekonomiskt komplicerat läge. 350 tjänster ska bort och tätare helgpass ska minska behovet av personal. Men som alltid med personalnedskärningar finns risken för bakslag. När det dras ner ökar trycket på den personal som är kvar. Med minskad trivsel, fler sjukskrivningar och lägre effektivitet som följd. Vilka får betala priset för det? Patienterna såklart. Både tillgängligheten och kvaliteten blir sämre och i ett längre perspektiv kostar även det landstinget pengar. Men framför allt skadar det förtroendet för landstinget.
Och vem kommer att vilja jobba som sjuk- eller undersköterska i Östergötland under de här premisserna? Risken med den här typen av omodern personalpolitik är att traditionella vårdyrken blir som vilket serviceyrke som helst; ett genomgångsjobb som man bara kan tänka sig under en kortare period, för att sedan fly till ett annat jobb när det dyker upp. Att det vore olyckligt är en grov underdrift nu när stora pensionsavgångar står för dörren och vårdjobb borde vara mer attraktiva än någonsin.
Offentliga arbetsgivare ska dessutom agera föredömen. När det gäller personalpolitik ska de gå i bräschen - inte vrida klockan tillbaka. Men det är precis det hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Lasse Petterson (VL) gör när han kallt konstaterar att "varsel är värre".
Visst ska man ha respekt för landstingets skrala ekonomi och att landstingsledningen måste ta obekväma beslut för att skära i kostnaderna. Men är det nya schemat för sjuk- och undersköterskor den typ av varaktiga och långsiktiga besparingar landstinget i Östergötland behöver? Nej. Landstinget är beroende av sin personal för att kunna garantera hög kvalitet och god tillgänglighet. Att stöta sig med personalen kostar därför mer än det smakar.