Landstinget i Östergötland säger ja till Ansvarskommitténs förslag om 6 till 9 storregioner. Det framgår av ett yttrande som landstingsstyrelsen ska anta nästa vecka och som Corren har tagit del av.
Till skillnad från länets kommunpolitiker - de moderata undantagna eftersom de ännu inte har bestämt var de står i regionfrågan - är landstingspolitikerna ännu inte beredda att ta ställning för en östgötaregion.
Sven-Eric Nilsson (c), ordförande i landstingets regionalpolitiska beredning, säger till Corren att den sydöstra sjukvårdsregionen - som Östergötland bildar tillsammans med landstingen i Kalmar och Jönköping - i stället bör vara den naturliga utgångspunkten för en diskussion om framtidens regioner. Och Paul Håkansson (s), vice ordförande i samma beredning, tycker att det är fel att utgå från sig själv när man diskuterar regionindelning.
Det är bra att landstinget tar bladet från munnen i frågan om hur ansvaret för sjukvården bör fördelas och hur regional utveckling och tillväxt ska stimuleras. Men varför denna rädsla för att sätta ned foten? För att ta ställning för en östgötaregion?
Kalmar, som ju ingår i den sydöstra sjukvårdsregionen, har redan kontaktat regeringens regionsamordnare för att ge sin syn på saken. Ingen skulle med andra ord kunna höja på ögonbrynen om även Östergötland gjorde det.
Risken med att låta bli att ta ställning - av hänsyn till alla de som inte har kommit lika långt - är dessutom att Östergötland hamnar på efterkälken.
Om och när kommunerna och landstinget i Östergötland bestämmer sig för att bilda en region är det ju inte heller så att indelningen behöver vara huggen i sten. Det finns inget som i nuläget säger att Kalmar, Tranås eller andra intresserade inte kan hänga på senare.