I Kommunals lönestrejk våren 2003 ställdes allt på huvudet. Socialdemokratiska politiker agerade strejkbrytare, enskilda kommunalare vågade inte yttra sig av rädsla för repressalier. Uppochnedvända världen, alltså. Tidigare betraktades den politikerstyrda offentliga sektorn som en förebild i fråga om öppenhet och debatt. Anställda inom bland annat kommuner och landsting uttalade sig friskt och brett om löner, arbets-miljö, chefer och politiker.
Sen gick ett spöke genom riket. I och med att arbetslösheten klättrade upp till höga nivåer och i och med att arbete blev en bristvara och tillsvidareanställningen lämnade plats för tillfälliga, osäkra anställningsformer, tystnade den öppna och frimodiga debatten/ kritiken på arbetsplatserna. Landstingsdirektörer, landstingsråd och verksamhetschefer behövde aldrig anbefalla "Största möjliga tyyyyystnad". Den kom ändå.
För en tid sedan menade en läkare i Norrköping att hans karriär gått om intet sedan han kritiserat landstingsledningen omstöpning av vården, i synnerhet den i Norrköping. I den efterföljande debatten om yttrandefriheten om landstinget skrev Paul Håkansson (s), Björn Grip (v) och Agneta Niklasson (mp) i Corren att det "ska finnas ett stort utrymme och tolerans när det gäller vad man får tycka och säga". I gårdagens Folkbladet (s) fortsätter Mattias Ottosson (s), kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, och s-politikern/debattören Lars Stjernkvist debatten. Kritiken mot landstingets politiska ledning är förvånansvärt hård för att komma från den egna familjen. Ottosson/Stjernkvist uppmanar Paul Håkansson & Co att "utreda vad som hänt, och vidta nödvändiga åtgärder för att försvara öppenheten och dialogen".
Björn Grip har tidigare sagt att den som i sin tjänsteutövning opponerar mot fattade beslut kan inte räkna med att bli befordrad. Det är en orimlig ståndpunkt. Ett försök att tysta oppositionella och kritiska röster. Ska bli intressant att se vad Grip, Håkansson och Niklasson svarar på Ottosson/Stjernkvists kritik. I Norrköping finns s-röster som arbetar för att förmå Stjernkvist att kandidera som landstingsråd. Rösterna lär knappast tystna efter artikeln i Folkbladet. Fortsättning följer, var så säker.