Omstöpningen av landstinget tog fart hösten 2003. Med Paul Håkansson(s) som strateg ryckte den politiska majoriteten fram på bred front.Blixtanfallen avlöste varandra. Där stöp förlossningsverksamheten vidkvinnokliniken i Motala, där fälldes akutmottagningen i Norrköping.Facklor och ringlande demonstrationståg och upprörda protestmöten vägdelätt när landstingsledningens offensiv rullade fram.
-- Vi borde ha varit tydligare i valet 2002 och sagt att det väntarbistra tider, sa Paul Håkansson senare i en intervju i Corren.
Huvudtankarna bakom den organisatoriska omstöpningen av landstingetvar, och är, riktiga. Östergötland är ett litet, överblickbart län medkorta avstånd, och med tanke på hur behovsbilden ser ut inom sjuk- ochhälsovården krävs mer av samordning och centralisering.
Felet Paul Håkansson, Anna-Lena Sörenson (s), Björn Grip (v), Agneta Niklasson(mp) och övriga majoritetspolitiker gjorde hösten 2003, var att desatte sig över den politiska processen. De gav högaktningsfullt fan iatt landstinget är en demokratiskt styrd organisation. De fyras gängsatsade på kupp i stället för dialog. Men väljarna i till exempelMotala mindes vad landstingspolitikerna sagt före valet -- attÖstergötland ska ha tre fullvärdiga akutsjukhus även i fortsättningen-- och trumpetade ut sitt missnöje.
Berättigad kritik är en sak. Personangrepp och hot nånting annat.Mycket av den senare varan blev det under det år då denlandstingspolitiska debatten i Östergötland gick lika hög som vågornapå ett stormpiskat Atlanten. Nu beklagar sig Paul Håkansson i enintervju i Sveriges Radio och kritiserar det egna partiet, som, menarhan, inte gjorde tillräckligt mycket för att stötta honom när hatet ochhoten exploderade. "Hade de (partikamraterna på riksplanet, min anm)lagt sig i och skapat förståelse för förändringarna skullesamtalsklimatet blivit mycket lugnare", säger Håkansson.
Landstingsrådet "glömmer" det viktigaste. Att förändringsarbetetdrevs igenom utan något som helst folkligt mandat. Östgötarna ställdesinför fullbordat faktum. Håkansson eget parti, hårt pressat mellanolika viljor, valde att fegt krypa undan. Personangrepp och hot ärvämjeliga inslag i politiken. Utrymmet för den varan ökar närpolitikerna medvetet avstår från förankring och dialog. Det är inte iförsta hand Paul Håkansson, utan mera de politiska partierna i länet,som bör reflektera lite närmare över det här med förankring och dialog.Ju svagare de politiska partierna är, desto större utrymme förhandlingskraftiga politiker.
Den nya organisationen håller på att sätta sig. Paul Håkansson är enav Landstings-Sveriges driftigaste politiker. Om öppna prioriteringar ivården skrev han när ingen annan vågade tänka tanken. Nu betraktarövriga landsting Östergötland som ett föregångslän. För Håkansson &Co gäller att vårda den nya organisationen, och att se till att den nyanärsjukvården, med primärvården som nav, blir den öppna ochtillgängliga folksjukvård den framställts som. Mer makt åt till exempelde enskilda vårdcentralerna är ett måste. Den politiska ledningen fårse upp så att den inte växer ihop med den centrala administrationen.Landstinget har utfört så kallade minienkäter under hösten. Enförkrossande majoritet av de anställda känner ingen som helst stolthetöver att knega hos landstinget. Men de gör sitt jobb, och gör det bra,enligt samma minienkäter. Ingen organisation/-arbetsplats i världen kanöverleva så länge de anställda känner en sådan misstro motledningen/arbetsgivaren. Personalpolitiken, som satts på undantag sedanvalet 2002, måste leva upp till majoritetens stolt klingandeutfästelser, så som de formuleras i regeringsprogrammet. Om detbrådskar? Skojar du. Just nu valsar uppsagda undersköterskor omkringsom blixtinkallade timvikarier på de olika sjukhusen. Att förändra denorganisatoriska strukturen över en natt, det går, men att fixa till enanständig personalpolitik verkar svårare. Sover det personalpolitiskalandstingsrådet Björn Grip?
TORBJÖRN GUSTAVSSON