Två läkare med anställning vid landstinget i Östergötland är samtidigt delägare i ett privatsjukhus i Linköping, skriver Corren på måndagen (29/9).
Sjukhuset Addoc Hospital hyr ut lokaler till landstinget när Kirurgiska kliniken har köer som behöver betas av.
Bolaget Addoctor i Sverige AB, där de båda läkarna är delägare, tillhandahåller också hyrläkare till landstinget i Östergötland till en kostnad av flera miljoner om året.
De båda läkarna har själva arbetat som hyrläkare - uthyrda av sitt eget bolag Addoctor till sin egen arbetsgivare landstinget.
Snacka om rundgång.
Fallet ovan är inte en udda händelse utan tycks ge en representativ bild av hur det fungerar i landstinget i Östergötland. Var fjärde läkare som är anställd av landstinget har bolag vid sidan om. Ännu fler kan knäcka extra, exempelvis som hyrläkare. I lördags berättade Corren om verksamhetschefer och läkare som har kopplingar till bolag som säljer tjänster och varor till landstinget. Det rör sig om datorer, röntgenutrustning, taxiresor och konferenser.
Det som tonar fram i Correns granskning är en snårskog av korsvisa kopplingar mellan privat och offentligt, befolkad av landstingspersonal som ofta sitter på dubbla stolar.
Men är det något fel med det?
Inte nödvändigtvis.
Så länge allt syftar till att korta köer, spara pengar eller utnyttja resurser och personal på bästa möjliga sätt är det förstås inte det. Tvärtom, det vinner vi alla på. Landstinget har brist på det mesta - personal, pengar och lokaler. Planeringen skulle ofta kunna vara bättre enligt en undersökning som publicerades i våras. Alla kreativa lösningar på dessa svårigheter är välkomna.
Å andra sidan: Om läkarnas bisysslor syftar till att de ska göra en extra förtjänst på vårdköerna och på de brister som finns i landstingets organisation så lämnar det en dålig smak i munnen. Så illa får man hoppas att det inte är.
Men problemet som uppstår är att vanliga skattebetalare, vårdtagare och väljare knappast kan avgöra om det rör sig om det ena eller det andra - om kreativ välvilja eller snöd vinning. En sådant oklart läge bäddar inte för största möjliga förtroende för vården och dess anställda.
Därför behövs regler som är så tydliga att gråzonen minimeras. Det har inte landstinget i Östergötland i dag.
Ett annat problem är att arbetstidslagstiftningen kan kringgås genom bisysslorna. Och vem föredrar inte att träffa en utvilad läkare, framför en stupfärdig?
Kanske vore det en god idé att göra som i Västra Götaland. Där är verksamhetschefer förbjudna att ha bolag vid sidan om. Läkares bisysslor kontrolleras noga.
Transparens och raka rör är trots allt det bästa inom offentlig verksamhet. Caesars hustru får inte ens misstänkas, brukar man säga. Nog kan det talesättet tillämpas även på Caesars läkare.