När landstingsfullmäktige debatterade årsredovisningen häromdagen var det ju knappast i den allmänna sämjans glada tecken. Utvecklingen i Östergötlands landsting har utan tvivel drivit fram en konfrontativ ton mellan de politiska lägren.
Och nog finns det fog för oppositionell kritik, alltid. Det handlar om Familjeläkarna, det handlar om minskad vårdproduktion och det handlar om kritiken mot akutsjukhusen. Men så är det också dessa ytterligare symptom på att det är något grundläggande fel i landstingets verksamhet. Det är detta med att personalen pressas till tystnad om missförhållanden, den så kallade munkavledebatten.
Det fall som rönt mest uppmärksamhet är den så kallade Skogmanaffären i mars. En ortopedläkare bandade ett samtal med en centrumchef för att bevisa att hans kritik hade kostat honom en överläkartjänst. Detta fall har JO beslutat att utreda, vilket är en mycket stark signal.
Andra uppgifter om läkare som har blivit utskällda och stoppade i sina karriärer för att de har varit kritiska mot ledningen har ju förekommit titt som tätt på senare tid. Och upprördheten var stor när den personalansvarige landstingspolitikern Björn Grip frankt slog fast att yttrandefrihet inte gäller på arbetstid.
Låt oss vara ärliga. Grip har rätt. Vanlig yttrandefrihet gäller faktiskt inte på arbetsplatserna. Arbetstagare är förpliktigade till en lojalitet mot arbetsgivaren som bland annat tar sig uttryck i att man inte får säga precis vad som helst som handlar om arbetsgivaren och verksamheten. Denna princip är varken ny eller märkvärdig. En arbetsgivare har full rätt att reagera mot illojalitet.
Och enligt Grip är det precis vad landstingets chefer har gjort. Men där brister det. De offentliga uttryck för frustration som vi märkt inom landstinget under lång tid nu kan ju knappast bero på att just läkare inom Östergötlands landsting är unikt bortskämda eller odisciplinerade. En färsk enkät visar på ett slags liknöjdhet, men rimligtvis tyder munkavledebatten i sig på att något faktiskt är fel.
Likväl, enligt lagens bokstav kanske rösterna fortfarande kan klassas som illojala. Kanske. Förmodligen inte. Och det är sannerligen inte säkert att det är illojalt att protestera mot landstingsledningens uppfattning om var gränserna går och deras sätt att markera det.
I debatten med moderaten Anders Senestad stod Björn Grip och läste högt ur JO:s föreskrifter om anställdas lojalitetsplikt. Det tyckte han nog var effektfullt. Men mot bakgrund av att JO är i full färd med att utreda om just Grip och hans fränder har överträtt sina anständighetsgränser i samma fråga blir det bara pinsamt.
Kanske kommer JO att rikta kritik mot Östergötlands landsting med anledning av Skogman-affären. Det vore i så fall en rejält pinsam historia. Och kanske lägger JO ned ärendet. Då kommer det ändå att vara lika klart som tidigare att det finns grundläggande brister i det sätt landstinget styrs på. Personalpolitiska haverier är tydliga förfallstecken.