DET BRINNER i knutarna. Länets industriföretag har svårt att hitta kvalificerad arbetskraft. Risk: Att de kvalificerade jobben flyttar utomlands. Bristen på arbetsmarknadsutbildning slår direkt mot industriföretagens livsnerv. Därför vänder sig länets industrifolk via branschråd teknik i Östergötland till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och utbildningsminister Jan Björklund.
- Situationen är ohållbar, därför vill vi att statsråden kommer hit i januari för att tillsammans med oss och Östsam titta närmare på våra konkreta förslag, säger Jan Ställborn, ny ordförande i branschrådet Teknik.
STÄLLBORNS ORO är berättigad. Situationen är mer absurd än en fransk teaterpjäs från 40-talet. Politikerna har länge nonchalerat behovet av en regionalt anpassad yrkesutbildning, och sedan nuvarande ministär tvingat arbetsmarknadsutbildningen att hårdbanta, har situationen förvärrats. Därför går östgötska företag med BT i spetsen på medarbetarjakt i Europa.
Branschrådet agerar alert och konstruktivt. I stället för gnäll och gnöl presenterar det ett konstruktivt förslag till "ny, flexibel och modulinriktad yrkesutbildning för vuxna". Kostnaden berärknas till 15 miljoner kronor - pengar som Littorin och Björklund självfallet bör skjuta till.
SITUATIONEN ÄR akut, skriver branschrådet. Så är det. Industrijobben i Östergötland fasas ut i snabbare takt än i andra regioner. Hittills har det mest handlat om enklare, lågproduktiva jobb. Nu äventyras jobben i den högproduktiva och tekniskt avancerade sektorn.
BRANSCHRÅDET låser dessbättre inte fast sig vid det korta perspektivet. Eftersom jag i flera års tid pläderat för en överrgipande regional industristrategi, noterar jag med glädje att industriföreträdarna och facken nu presenterar en sådan modell. Den samverkan på central och lokal nivå som branschrådet föreslår framstår som ett måste för att hävda länet som ett fortsatt starkt industrilän.
Nu kan det avslöjas. Konfirmationen i Vadstena klosterkyrka våren 1964 var på vippen att snöa in. Grabbarna - inte jag, men dom andra - var så busigt besvärliga att Bertil Zandrén, kyrkoherden, rev sitt hår i ändlös förtvivlan. Som en desperat sista utväg skrev han ett brev till "pojkarnas" föräldrar, det brevet hittade jag när jag under julstädningen rotade runt bland mina älskade föräldrars efterlämnade papper. Kyrkoherden är inne på att ställa in all undervisning eftersom vi grabbar, nej, inte jag, dom andra, är helt omöjliga att ha att göra med. Katarina, Lena, Beatrice & övriga tjejer framställs som rödkindade änglar. Jag är övertygad om att det var tjejerna som triggade oss (nej, inte mig, men dom andra).
Men konfirmation blev det. Uffe, Martin, Bolling & dom andra måste ha skärpt till sig.