I dag på eftermiddagen tar socialdemokraterna emot alla vänsterpartiets och miljöpartiets tjänstemän i sina lokaler på riksdagen.
Det bör ses som ett litet, men symboliskt, steg mot ett tydligare valsamarbete mellan s, mp och v inför 2010.
Samtidigt måste man konstatera att det är en bra bit kvar. För att kunna regera tillsammans krävs mer än att samlas till "kaffemingel", som dagens evenemang kallas. Det är partiernas förmåga att mötas i sakfrågorna som avgör möjligheterna till samarbete och för det krävs kompromisser från alla tre partierna.
I helgen besökte s-ledaren Mona Sahlin och miljöpartiets båda språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand vänsterpartiets partistyrelse.
Efter mötet med Sahlin rapporterade en nöjd Ohly till medierna att de närmat sig en samsyn om att byggandet av nya hyresrätter måste stimuleras. Sahlin ska också ha varit beredd att överväga att häva frysningen av kommunernas statsbidrag.
Det låter kanske inte som några väldiga kliv framåt. Men värt att lägga märka till är Lars Ohlys nya attityd, han säger nu öppet att målet är en gemensam valplattform år 2010. Så sent som i våras sa han nej till en sådan.
Ledningen inom vänsterpartiet tycks ha bytt fot sedan man sett hur snabbt miljöpartiet närmat sig s och börjat tala om en tvåpartikoalition. V vill förstås inte hamna utanför och tycks nu vara ivriga att visa att partiet är redo för de kompromisser som skulle krävas.
Frågan är dock om inte den bild som Peter Eriksson förmedlar ligger närmre sanningen. Han understryker att viktiga områden fortfarande skiljer partierna, som synen på ekonomins spelregler, på budgettak och budgetöverskott. Efter sitt möte med vänsterpartiet sa han till Dagens Nyheter:
"Vi måste vara överens om utgångspunkterna innan vi kan förhandla om sakpolitik. Det går inte om en anser att det finns 200 miljarder och den andre 100 miljarder."
Peter Eriksson och miljöpartiet har varit först ut bland de röd-gröna med att säga att de vill gå till val 2010 med ett gemensamt valmanifest, antingen med bara s eller med s och v. Den tydligheten hedrar partiet.
Men att de tre ska nå en ekonomisk samsyn verkar osannolikt - vänsterpartiet ligger helt enkelt en bra bit till vänster om de andra två och accepterar inte marknadsekonomins förutsättningar. Därför är det heller inte självklart att man lyckas mötas i sakfrågorna, ens om viljan är god.
Det är fyra år sedan Allians för Sverige lanserade sig i samband med att de fyra borgerliga partiledarna träffades hemma hos Maud Olofsson i Högfors. Ett år senare presenterade man en överenskommelse om de politiska riktlinjerna i Bankeryd. Den följdes sedan upp med en gemensam valplattform 2006.
Alliansens tydlighet har gjort att många väljare kommer att ställa högre krav även på vänsterblocket i valet 2010. Det är en positiv utveckling - väljarna har rätt att få klara besked om partiernas politik före valet.
Men det återstår att se om s, v och mp kan leverera.