Regeringens beslut att förlänga Björn Erikssons förordnande till den 1 maj 2006 är ett glädjebesked. Därmed kommer Eriksson att få fira tioårsjubileum som landshövding. Det är extra roligt, både för honom själv och för oss andra östgötar.
Det går inte att överskatta den betydelse som Björn Eriksson har för Östergötland. De allra flesta östgötar skulle säkert skriva under på beskrivningen av Eriksson som "länsfader".
Regeringens beslut om förlängt förordnande är ytterst ett uttryck av respekt för det starka stöd, uppifrån och ner till den vanlige medborgaren, som landshövdingen åtnjuter i sitt Östergötland.
Inte minst den nära kontakt som Björn Eriksson förmått att etablera med den lilla människan har betytt mycket för det förtroende som han byggt upp. Det har också haft betydelse - även om det snarare är fråga om en känsla som inte är konkret mätbar - för samhällsklimatet i allmänhet i länet.
Vi är i dagens Sverige trots allt inte bortskämda med makthavare som känns nära, som står för en sådan trygghet som Eriksson kommit att göra för östgötarna, och med ett äkta, och därför också smittande engagemang.
Själv konstaterar landshövdingen i en kommentar till gårdagens besked att det finns så mycket kvar att göra för näringslivet och dess utveckling. Björn Eriksson har varit en motor för just den östgötska näringslivsutvecklingen, och han har också i krisögonblick förmått att vara en samlande kraft.
Hans roll i dessa avseenden förblir minst lika viktig i fortsättningen. Frågorna om förbättrad infrastruktur och säkrad spetskompetens är fortfarande inte avgjorda, och därmed heller inte framtiden för Östergötland som en fortsatt tillväxtregion.
Eriksson kan det politiska spel där sådana frågor beslutas. Björn Erikssons mest betydelsefulla roll är att vara en "brygga" mellan Stockholm och Östergötland. Landshövdingens roll är institutionellt dubbel; han eller hon skall både vara "konungens befallningsman" i länet och företräda sitt län i sina kontakter med den högsta politiska makten.
Den rad av nationella uppdrag som Björn Eriksson fått av regeringen -- senast har det handlat om kriminalvården i efterdyningen den gångna sommarens rymningar -- vittnar om förtroendet för honom. Det är ett förtroende som uppenbart stärkts allt mer, och som i förlängningen naturligtvis kommer Östergötland till del. För det i sin tur betyder att landshövdingens möjligheter att vinna gehör för de östgötska synpunkterna bland makthavarna i Stockholm blivit ännu större.
Så grattis Björn Eriksson - och inte minst, grattis Östergötland!