Ungdomsarbetslösheten var nog näst skolan Almedalens hetaste ämne. Flera konkreta bud för att få bukt med den levererades också, exempelvis YA-jobb (M), lärlingsutbildningar (FP), 90-dagarsgaranti (S). Alla tycks överens om att det är politikernas och i viss mån företagens uppgift att lösa problemet. Aldrig hör man någon lägga något ansvar på ungdomarna.
Samtidigt som många ungdomar är arbetslösa, har företagen svårt att rekrytera. Förklaringen till denna paradox är inte enkom att unga har ”fel” utbildning i förhållande till företagens efterfrågan. Forskning har visat på ungdomars brister i ”mjuka kompetenser”, såsom social kompetens, arbetsmoral och punktlighet. Det skriver Magnus Henrekson, vd, och Tino Sanandaji, forskare, Institutet för näringslivsforskning (DN Debatt 6/7).
Samma slutsats, att ungas anställningssvårigheter ofta beror på bristande sociala förmågor, nådde Linköpingsstudenten Frida Welin. I samarbete med Svenskt näringsliv skrev hon och två kurskamrater en rapport (En fjärilseffekt i näringslivet) som visade att företagare lägger mycket större vikt vid personliga egenskaper än vad unga tror.
Så det handlar alltså inte om rymdforskning. I alla fall inte bara. Anställningsbarhet handlar mycket om sunt förnuft: kom i tid, ring om du är sjuk och ta i hand när du presenterar dig. Ovan nämnda forskare vill inte heller kasta någon skugga på ungdomarna själva, utan lägger ansvaret för denna sociala uppfostran i skolans knä (och visst verkar det konstigt att ingen under minst nio års tid påpekat att det åtminstone utanför skolans värld anses lite tokigt att komma försent). Att skuldbelägga föräldrar för deras barns oanställningsbarhet, är förmodligen inte heller så populärt.
Den goda nyheten är dock att det aldrig är försent att lära även självklara saker.
Maria Björk Hummelgren