En gång i tiden läste blivande mattelärare och blivande civilingenjörer matematik tillsammans. Det ställdes samma förkunskapskrav på dem och de fick samma kunskaper. När de var färdiga med sina utbildningar hade de ungefär samma status i samhället och även om de inte hade samma lön så hade i alla fall lärarna ett konkret argument för att kräva samma lön som civilingenjörerna.
I dag ställs det lägre förkunskapskrav på blivande lärare än på studenter som läser motsvarande ämnen på annan utbildning. Lärarna läser inte heller ämneskurser tillsammans med andra studenter utan de har egna, läraranpassade, kurser. Läraryrket har dålig status och lärare låga löner.
Det förklarar kanske att det inte är långa köer för att få gå lärarprogrammet vid Linköpings universitet. För att komma in på någon av lärarutbildningarna till hösten krävs det som mest 0,9 poäng på högskoleprovet, och för att komma in på inriktningarna matematik eller naturvetenskap räcker det med att överhuvudtaget ha gjort högskoleprovet (se tabell).
För fem år sedan lade dåvarande utbildningsminister Thomas Östros fram propositionen En förnyad lärarutbildning, som omsattes till verklighet 2001. I propositionen återkommer Östros flera gånger till hur kunskapen ständigt förändras i vårt nya informationssamhälle. "Möjligheterna att förutsäga vad som är nödvändig och central kunskap för en blivande lärare blir därmed mindre", skriver han. Propositionen tar också upp kritiken som då fanns mot att gruppen lärare med forskningsbakgrund höll på att dö ut.
Slutsatserna som Östros drar av detta är häpnadsväckande: sänk förkunskapskraven för att komma in på lärarutbildning, minska de blivande lärarnas tid för ämnesstudier och skapa egna, lärar-anpassade (på många sätt förenklade) ämneskurser i stället för att lärarstudenterna samläser ämnen med andra studenter. Lösningen på skolans problem är ett nytt vetenskapsområde, utbildningsvetenskap, som lärarstudenterna ska ägna tid åt i stället för ämnesstudier, och som ska öka andelen lärare med forskningsmeriter.
Men man kan fråga sig om inte en "ständigt föränderlig kunskap" borde motivera till djupare ämneskunskaper, i stället för ytligare?
Man kan också fråga sig om socialdemokraternas syn på lärarutbildning beror på kunskaps-förakt? När Östros räknar upp vilka delar som måste ingå i lärares grundkompetens så är det kognitiv , kulturell, kommunikativ, kreativ, kritisk, social och didaktisk kompetens. Ämneskompetens nämns inte.
Den "förnyade lärarutbildningen" har inte blivit någon succé. Högskoleverket sågade utbildningen vid sin granskning, och nuvarande utbildningsministern Leif Pagrotsky har konstaterat att utbildningen är slapp och inte ger de kunskaper den borde.
Om svensk skola ska återhämta sig ur sin nuvarande kris så behövs det duktiga lärare. Det kräver i sin tur att läraryrket får högre status, och då måste lärarutbildningen åter bli en plats för seriösa studier.