Oppositionens hårda kritik av vårdnadsbidraget rör egentligen inte målet - att ge småbarnsföräldrar mer tid med barnen. Vänsterpartiets recept för att ge barn och föräldrar mer tid med varandra är att lagstifta om sex timmars arbetsdag för alla. S-kvinnorna och det kvinnodominerade LO-förbundet Kommunal drev också sextimmarskravet tidigare.
Miljöpartiet har en tradition av att sätta barns och föräldrars tid med varandra högt på prioriteringslistan. När s drev igenom maxtaxa på dagis ifrågasattes det av Birgers Schlaug, som var rädd att barnens vistelsetider på dagis skulle bli olidligt långa och föreslog att maxtaxan skulle följas av en maxtid på dagis. Miljöpartiet har också föreslagit "barntid", som påminner om vårdnadsbidraget - föräldrar med barn upp till tre år som går ned i arbetstid ska kunna få ekonomisk ersättning.
Därför är det inte förvånande att miljöpartistiska kommunpolitiker på några håll i landet stödjer de borgerliga kommunkollegorna när de vill införa vårdnadsbidrag.
Men vänsterledaren Lars Ohly blir arg. Han och Josefin Brink, också v, skriver i ett öppet brev till miljöpartiets språkrör att det är oroande att lokala miljöpartister går med på "en så uppenbart antifeministisk reform". Ohly säger till TT att de lokala miljöpartisterna "visar att mp inte är ett pålitiligt feministiskt parti".
Det är gammal tröttsam socialistretorik - vänsterpartiet vet vad som är rätt och vad som är godkänd feminism.
De lokala miljöpartisterna kanske är pragmatiker som ser att målet - mer gemensam tid för barn och föräldrar - kan uppnås genom vårdnadsbidraget, trots att det är ett borgerligt förslag. Men att sätta mål före medel är inte Lars Ohlys melodi. Han låter hellre vänsterpartistiska väljare förgäves drömma om mer tid med barnen än överväger en reform som inte är renlärig feminism enligt vänsterpartiet.