Rösterna ovan är Madelene Liljegrens respektive Victoria Karlssons (Corren 2/4). De är vikarier inom hemtjänsten i Åtvidaberg, men om en knapp månad måste de sluta. Då har de arbetat i 300 dagar vardera i kommunens tjänst och blir ”utlasade” – det vill säga blir uppsagda innan deras tidsbegränsade anställningar övergår till tillsvidareanställningar, enligt lagen om anställningsskydd (las).
Ett av lagens syften var att personer med visstidsanställningar efter en tid skulle övergå till tillsvidareanställning. Men i praktiken verkar den i stället så att vikarier som Madelene och Victoria blir av med jobben. Hemtjänsten är långt ifrån den enda bransch som är i ständigt behov av vikarier, och där las effektivt ordnar att dessa byts ut ungefär lagom till att de har blivit varma i kläderna och en fullgod resurs. ”Och i deras ställe kommer nya vikarier som ska skolas in”, konstaterar Eva Sagmar, ordförande för Kommunal i Åtvidaberg.
I onsdags lämnade fackförbundet in en protestlista mot 300-dagarsregeln till kommunstyrelsen. Kommunals kritik riktas mot kommunen, men grundproblemet ligger i själva lagen. Vill eller kan inte en arbetsgivare, i det här fallet kommunen, fastanställa en person har den inget annat val än att säga upp denne när tiden för ”inlasning” närmar sig. Arbetsgivaren och de fast anställda påverkas eftersom det blir sådan ruljangs på personal. Värst drabbas förstås vikarierna som förlorar jobbet. Det är ofta alternativet – inte tillsvidareanställning, inte fortsatt vick.
Las gör inte arbetsmarknaden tryggare, utan mer trögrörlig, svåråtkomlig och fastlåsande. Det är dags att lasa ut las.