På insidan kan vi se stressen på arbetsplatser där staben har bantats till ett tunt skelett och utanför den stora arbetslösheten, ofta i kombination med hälsoproblem och socialt utanförskap. Vad som står till buds är kortare anställningar där arbetsgivaren tidsbegränsar kontraktet för att Las-reglerna inte ska gälla.
Enligt en nyligen publicerad rapport från Akademikerförbundet SSR är ett av de största problemen med lagen om anställningsskydd att den har blivit ett hjärnspöke för arbetsgivarna. I övrigt drar rapportförfattarna slutsatsen att Las inte är den hämsko för rörligheten på arbetsmarknaden som många gör gällande: Inom vissa grupper finns det en stor rörlighet, i andra en för liten.
De påpekar att "sist-in-först-ut" inte är en ordning som är ristad i sten. Lagen gör det möjligt för parterna att när som helst komma överens om en annan turordning, vilket ofta sker när stora och medelstora företag säger upp personal.
I rapporten redovisas också statistik som sägs visa att Las inte heller är ett stort problem för småföretagen. Sedan 2001 har företag med färre än tio anställda möjlighet att undanta två anställda från turordningsreglerna. Enligt en undersökning gjord av SE-banken utnyttjas den möjligheten av så få som åtta procent av företagen. I Företagarnas undersökning är siffran 16 procent.
Statistiken bör inte tas till intäkt för att det skulle vara fel att ge småföretagen möjlighet att undanta fler från turordningsreglerna, som Folkpartiet och Centern föreslår. Att undantagsregeln kommer till användning visar trots allt att den behövs.
Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström ser reformer av Las som det viktigaste för att få arbetsmarknaden att fungera bättre och vill ha en turordning som utgår från kompetens i stället för arbetstid.
Det finns en hel del som talar för en sådan reform, även om den skulle få en ganska begränsad effekt som isolerad åtgärd. För småföretagens del är den administrativa bördan och den hårda beskattningen minst lika stora problem.
Trots möjligheten att kringgå turordningsreglerna är Las ett bärande element i den svårgenomträngliga muren på arbetsmarknaden.
2007 införde regeringen visstidsanställning i upp till två år, en av många åtgärder för att få fler i arbete. Problemet är att sådana riktade åtgärder vidgar den arbetsrättsliga klyftan mellan de som har och de som inte har en fast anställning. Två olika system har skapats - ett hårt reglerat och ett som blir mer och mer flexibelt.
Det är inte för arbetsgivarnas skull vi behöver reformera Las. Det är för att släppa in dem som knackar på porten och för att riva ner den psykologiska barriär som får människor att av trygghetsskäl klamra sig fast vid jobb som de inte längre är motiverade för.