I början av 2000-talet var Åtvidaberg en av Sveriges mest skuldsatta kommuner. Med årliga resultat på 20-30 miljoner i vinst klättrar sig kommunen raskt tillbaka mot en stabilare ekonomi. Det är ingen liten uppgift. För en kommun med cirka 11 000 invånare finns det inte så många stora budgetposter att slakta. Ändå lyckas kommunledningen jobba vidare mot besparingsmålen, trots finanskris och utflyttning.
Förklaringen stavas "smart management". För 2010 finns flera osäkerhetsfaktorer som kan påverka resultatet negativt: Antalet timmar inom hemtjänsten ökar, kontot för snöröjning och uppvärmning rusar i höjden och utbetalningarna av ekonomiskt bistånd (socialbidrag) väntas öka kraftigt.
Men med breda marginaler i de ekonomiska kalkylerna tror ekonomichefen Stefan Nilsson att den positiva trenden kan fortsätta. Det extra statsbidraget från regeringen används som buffert i stället för, som i många andra kommuner, som budgetförstärkning.
Det kommunala stuprörstänkandet, där varje förvaltning bevakar sitt eget fögderi, har upphört i och med ett innovativt grepp: Förvaltningscheferna avlöser varandra på kommunchefsposten och tvingas därmed ta ansvar för hela kommunbudgeten. Om anslagna medel inte används kan de komma andra verksamheter till del.
Målet för kommunen, det allt annat överskuggande målet, är att efter ytterligare två mandatperioder ha minskat skuldsättningen till genomsnittlig kommunal nivå. Redan under den här mandatperioden har man kommit en bra bit på väg. Hälften av skuldbördan på en halv miljard kronor är redan borta.
Framgången hade inte varit möjlig utan ett tydligt ledarskap. Sedan valet 2006 har socialdemokraten Lennart Haraldsson och moderaten Sverre Moum ett järngrepp om ekonomin. De gick hårt ut direkt efter valet med en kraftig bantning av personalstyrkan inom vård och skola, vilket möttes av kraftiga protester. Genom att inte vika en tum för trycket har Åtvidabergs radarpar satt sig i respekt. Budgetdisciplinen och lojaliteten är stor på alla nivåer inom kommunen.
Åtvidaberg fungerar mer och mer som en enda stor koncern och enligt oppositionsrådet Sören Söderström (C) är det piskan som gäller. Även om han själv har godkänt en stor del av besparingarna tycker han att kommunledningen gått för hårt fram och dödat arbetsglädjen hos de anställda. Dessutom är det, enligt Söderström, helt omöjligt att påverka politiken. Allt görs upp på måndagsmötena, där endast kommunalråden, förvaltningscheferna och utskottsordförandena är med. Det som är bra för ekonomin kan alltså vara till skada för demokratin.