I tisdags överlämnades En god start - en ESO-rapport om tidigt stöd i skolan till finansdepartementet. (ESO står för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.) Rapporten är författad av Camilo von Greiff, fil. dr, forskningsledare SNS, Anna Sjögren, docent nationalekonomi, och Ing-Marie Wieselgren, överläkare i psykiatri.
Rapportens utgångspunkt är att dagens svenska samhälle alldeles för sent hjälper barn och unga som har problem i skolan. Fokus läggs på elever som inte klarar nian eller hoppar av gymnasiet, trots att problemen ofta varit tydliga långt tidigare. Problem som sedan följer många ungdomar in i vuxen ålder, försvårar möjligheterna att få ett arbete och ett gott liv.
Forskarna har alldeles rätt när de pekar på det här problemet. Samhället och skolan har skyggat för att fånga upp barn som behöver extra stöd i tidig ålder, eftersom det fordrar kontroller och utvärderingar - skällsord i mångas öron.
Rapportens lösningsförslag är dock oroande. Gott så att ett tidigare och mer samlat grepp om barns utveckling bör tas. Men i praktiken menar forskarna att man på central nivå ska samla in dokumentation och bedömningar av barnens utveckling redan på BVC och i förskoleklassen. Därtill bör f-skoleklassen göras obligatorisk, anser de.
Det är att gå för långt.
Dagens skolplikt gäller årskurs 1 till 9, och skolstarten är flexibel mellan 6 och 8 år. Att lägga till ett obligatoriskt år i förskoleklass skulle inte åstadkomma mer än att inskränka familjers valmöjligheter. Dessutom är det ett slag i luften. De allra flesta sexåringar går redan i förskoleklass, utan obligatorium.
Man måste bära i minnet att alla barn är olika och utvecklas olika fort. Personal på BVC och förskola dokumenterar och informerar föräldrar om barnens utveckling och om det skulle vara något som inte faller inom ramen för vad som anses vara "normalt". Men att den informationen skulle behöva insamlas och analyseras centralt, är att dra på alltför höga växlar.
När barnen väl börjar skolan, vid 6, 7 eller 8 års ålder, är det däremot läge för regelbundna och dokumenterade kontroller. Corren har vid ett flertal tillfällen efterlyst och välkomnat tidigare omdömen, betygsättning och nationella prov, just för att fånga upp de barn som behöver extra stöd.
Den nya skollagens tydligare fokus på kontroller, uppföljning och dokumentation är alltså mycket efterlängtad - men har inte hunnit sätta sig i praktiken. Om några år kan utfallet från den nya lagen utvärderas. Förhoppningsvis har då förändringarna medfört att barn som behöver hjälp får det betydligt tidigare än på högstadiet.
Därför borde inte forskarna bakom ESO-rapporten gå händelserna i förväg och att ropa på mer långtgående och överdrivna åtgärder som vi ännu inte sett behovet av.