När Sverige 2005 fick en ny sexualbrottslagstiftning tillkom en särskild straffbestämmelse om våldtäkt mot barn. Den innebär att alla sexuella handlingar mot och med personer under 15 år betraktas som en kränkning och ett övergrepp - våldtäkt. Syftet är att skydda barn, som enligt lagen inte kan samtycka till sex, från vuxnas övergrepp. Och det är givetvis ett allt igenom lovvärt syfte.
Men det finns tjejer och killar under 15 år som är sexuellt aktiva och alltså samtycker till sex. Om dessa slår förarbetena till lagen fast att en rimlig åldersskillnad är två år för att sexet inte ska betraktas som våldtäkt. Högsta Domstolen har slagit fast att tre år är en rimlig sådan åldersskillnad. Det förutsätter dock att det rör sig om frivilligt sex. Sex som båda har samtyckt till. Trots att minderåriga enligt lagen inte kan samtycka till sex.
En annan konstighet med lagen är att även om man är vuxen och betydligt äldre än den minderåriga pojke eller flicka man har sex med så kan man ändå slippa en våldtäktsdom. Enligt praxis ska nämligen vuxna dömas till sexuellt utnyttjande om den minderåriga har samtyckt till sex. Trots att han eller hon enligt lagen inte kan göra det.
Ett annat problemområde när det gäller hur lagen ska tillämpas på unga och sexuellt aktiva tonåringar är förskrivningen av p-piller. Mikael Hammarberg, vice chefsåklagare i Gävle, slog häromdagen fast att han inte skulle tveka på att väcka åtal mot barnmorskor som skriver ut p-piller till minderåriga för medhjälp till sexbrott. Det är absurt.
Det är inte olagligt att äta p-piller. P-piller är inget sexhjälpmedel, utan ett preventivmedel som ska förhindra oönskade graviditeter. Men många kvinnor äter p-piller av andra skäl: Svåra menssmärtor, rikliga blödningar och akne.
Den oro som har funnits på ungdomsmottagningarna sedan den nya lagen kom lär inte bli mindre efter Hammarbergs hot, eller vad man nu ska kalla det. Redan i dag tar sig den oron uttryck i kränkningar av unga tonåringars integritet. De kan nekas p-piller, krävas på intyg från föräldrarna och vissa ärenden hamnar hos socialtjänsten i stället. Unga tonåringar i vissa delar av landet får dessutom en annan behandling än på andra håll. Det är inte bra.
Den verksamhet ungdomsmottagningarna bedriver är alldeles för viktig för det.
Som tur är har Hammarberg fått mothugg från de flesta med insyn och inflytande i de här frågorna: Socialstyrelsen, Riksåklagaren, justitieminister Beatrice Ask och Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar.
Socialstyrelsen ska nu ta fram riktlinjer för hur den luddiga (i alla fall när det gäller de unga och sexuellt aktiva tonåringarna) lagstiftningen ska tolkas. Men frågan är om det räcker. Eller om lagen måste skrivas om så att de som behöver skydd får skydd och de som har frivilligt sex med någon i samma ålder slipper rättsligt efterspel. Viktigt är i så fall också att hålla isär juridik och sjukvård så att barnmorskor slipper åtal för att de gör sitt jobb.