Sverige lider av något inget samhälle mår bra av. Vi lider av ungdomskult. Det är skadligt för normbildningen inte bara för att det romantiserar okunskap och impulsbeteende, utan också för att dess spegelbild är åldersföraktet.
Enligt den allmänna konvenansen är det ett problem att det finns för få unga i politiken. Därför jagas i nomineringstider som dessa unga människor med ljus och lykta för slippa ett underskott av folk mellan 20 och 25 år på vallistorna. En hög genomsnittlig medelålder på en lista betraktas som en bekräftelse på att partiet i fråga är omodernt. Värdet av livserfarenhet underordnas så gott som alltid värdet av åldersrepresentativitet, ofta parat med en grumlig föreställning om moralisk oskuldsfullhet hos yngre politiker.
Och trots att all sans och förnuft talar emot diskrimineras äldre även på arbetsmarknaden. Trots att en av välfärdsamhällets stora utmaningar består i att förmå äldre att jobba längre upp i åldrarna, trots att många själva känner att de har mycket kvar att ge, så har vi både ett system och en samhällsattityd enligt vilka äldre inte är välkomna i arbetslivet.
Denna attityd måste ändras. Att kristdemokraterna i går sjösatte sin kampanj Respekt 55+ är förhoppningsvis ett tecken på en tillnyktring. Här tar man ett samlat praktiskt och moraliskt grepp om äldrefrågorna. Kalla teknokratiska perspektiv där uttryck som "köttberg" används kunde inte vara mer främmande. I stället är det just utifrån vaktslåendet kring de äldres värdighet som man kan resonera kring ekonomiska incitament för att få äldre i arbete utan att tonfallet blir krasst och cyniskt a la Pär Nuder.
Man konstaterar att det behövs förändringar av både skattenivåer och arbetstider för dem som vill fortsätta efter 65, liksom man vill inför lättnader i arbetsgivaravgifterna för att uppmuntra företag att behålla arbetskraft längre. Konstruktivt.
Som grädde på moset vill man att en borgerlig regering inrättar en äldreminister med särskilt ansvar för äldrefrågor. Man pekar på att det ju i dag finns en ungdomsminister.
Det är riktigt. Men det betyder inte att det är en bra idé. Det goda samhället är det där det finns system och lagar som värnar alla människors lika värdighet och rättigheter, inte ett där nya grupper hela tiden skall utdefinieras för att få "egna" statsråd eller för den delen myndigheter och offentliga organisationer. Snarare bör väl den kommande borgerliga regeringen avskaffa ungdomsministern.
På sikt måste man nog hur som helst gå grundligt i äldrefrågan och resonera kring själva åldersbegreppet. En 65-åring i dag är i fysisk mening betydligt yngre än den som var 65 när den generella pensionsåldern först infördes. I dagens moderna informationssamhällen sliter inte arbetslivet på människor lika mycket som i industrisamhället, och medellivslängden har bara ökat med åren. Är verkligen en 65-åring gammal?