Det behöver byggas i Linköping. Bostäder, alltså. Om det är de flesta överens. Sedan är det alltid de där frågorna om hur, var och på vilket sätt. Och det blir inte lättare av att Linköping är en gammal fin stad som har lyckats väl med att värna sin historia och identitet genom tidigare årtiondens rivningsraseri. Därför bör fortsatt exploatering i innerstaden ske med känslighet.
I dag kan man läsa om Folkungavallen i Corren. Det har varit en länge omdiskuterad fråga vad man skall göra, men nu verkar det som om det drar ihop sig till beslut. Centern har nämligen förklarat att man ändrat sig och förordar nu att man bygger. Bygger tätt, till och med.
Är det okänsligt? Borde Folkungavallen fredas från exploatering? Nej, värm upp grävskoporna i stället. Låt det bli bostadsområde. Visst äger området värden som det är i dag, men fördelarna med bebyggelse överväger.
Centerns Gösta Gustavssons motivering till sitt partis omsvängning är klar och enkel: Om Folkungavallen blir bebyggd får kommunen möjlighet att bygga en ny friidrottsanläggning och ett nytt fotbollsstadion utan att skattebetalarna belastas. Beräkningar visar nämligen att försäljningen av tomtmark kommer att täcka dessa kostnader, menar Gustavsson.
Det är sakförhållandet i en liten ask och borde avgöra saken för de flesta, precis som för centern.
Det hade varit en annan sak om området hade varit starkt kulturhistoriskt laddat. Men riktigt så är det inte. Det handlar främst om idrott, och då är det mest en fråga om vad som är praktiskt lämpligt. Och praktiskt lämpligt är förstås att kommunen får möjlighet att bygga de arenor Linköping behöver.
Att en av dessa anläggningar placeras längre bort från centrum behöver inte vara någon nackdel, tvärtom. Den trafik som de stora idrottstillställningarna skapar är mer lätthanterlig ju längre från centrum man kommer.
Folkpartisten Lennart Berggren menar i en debattartikel i dag att Folkungavallen har ett värde i egenskap av grönområde. Och det har det ju för all del. Men vid ett nyktert betraktande av kartan ser man att det mesta av det gröna ju trots allt blir kvar även efter en exploatering. Faktiskt skulle kunna hävdas att tillgängligheten till och med ökar när platsen förvandlas från idrottsområde till bostadsområde.
Som också står att läsa i Corren visar det sig att även om alla partier inte officiellt har tagit ställning bör numera en politisk majoritet för exploatering kunna utropas.
Det moderata kommunalrådet Paul Lindvalls kommentar kring finansieringsfrågan kan knappast tolkas som något annat än att partiet är med på båten. Även kristdemokraternas Jan-Willy Andersson tar klivet över relingen.
Så fram med grävskoporna! Det är inte bara 600 nya bostäder som skall byggas till Linköpingsbornas fromma. Det är också nya, moderna idrottsanläggningar. Ju förr desto bättre.