Efter alla rån på värdetransporterna har inte bara polisensotillräcklighet utan även landets själva kontantberoende blivit föremålför debatt. Man har noterat att vi i relativt hög utsträckning användeross av kontanter i stället för kort. Det påpekas att det är relativtbilligt att använda sedlar och mynt i stället för kreditkort i Sverige,varför marknaden för rånare är lukrativ hos oss.
Det ligger säkert mycket i det. Men det gäller att ha sinne förproportioner. På Finansinspektionen (FI) verkar det vara illa ställtmed den saken. Åtminstone att döma av den artikel som några av dessekonomer presenterade på DN Debatt i går.
Deras recept för att minska kontantanvändningen är enkel: slopa destora sedlarna! Ta bort alla sedlar ned till femtiolappen och införavgifter på bankomatuttagen av de återstående sedlarna. Då kommerkortanvändningen att öka dramatiskt och råntillfällena minska.
Förvisso. Men det finns ett pris som inte nämns: Integritet. För isamma utsträckning någon använder elektroniskt betalningsmedel lämnardenne ut information om sig själv.
Redan i dag dras vi med stora integritetsrisker i och med alla deelektroniska spår vi ofrivilligt lämnar efter oss varje gång vianvänder våra kort. Samkörning av register sker varje dag utan vårvetskap. Vår Datainspektion har inte gett mer skydd mot den härutvecklingen än en buske i ökenstorm, och framtiden är knappasthoppingivande. Vilka är utsikterna för den personliga sfären i ettscenario där nya terrorlagar gett polisen utökadeövervakningsmöjligheter och medborgarna tvingats till att nästan heltövergå till kortanvändande? Har man någonsin hört talas om en stat somfrivilligt har avstått från kontrollmöjligheter om dessa varit förhanden?
I huvudena på FI:s ekonomer är det dock för trångt för sådanafrågor. Man väger fördelar mot nackdelar och finner att kortanvändningär överlägset. Det är praktiskt, det är effektivt, det är ekonomiskt.Inte med en stavelse vill författarna medge att det finns enintegritetsaspekt som ligger och väger i andra vågskålen. Hela textenär kliniskt fri från resonemang kring medborgarrättsprinciper ochfrihetsvärden. Tvärtom proklamerar man utan omsvep att det är ettproblem att "...betalning med sedlar och mynt gör transaktioner anonymaoch ospårbara".
I princip är det alltså ett problem att medborgarna över huvud tagetanvänder sedlar och mynt, oavsett hur många eller få rån som begås. Avden enkla anledningen att staten inte kan spåra sådana transaktioner.Tala om kontrollinstinkter!
Sett som en blixtbelysning över den svenska statsmaktens reflexer ärFinansinspektionens inlägg beklämmande. Staten förmår inte att klämmaåt rånarna, utan tar i stället tillfället i akt att använde dem som enursäkt att vidga sin kontroll över de laglydiga medborgarna. Det börmedborgarna protestera mot.