Mycket har förändrats sedan boken skrevs 1973. I dag är experterna bekymrade över att vuxna styr upp barnens tillvaro för mycket, med organiserade fritidsaktiviteter och pedagogiska lekar. Ett vanligt råd till föräldrar är att "låta barnen ha tråkigt och roa sig själva ibland".
En orsak till varför barn inte spontanleker som förr är att nästan alla går i förskola, att det inte finns barn hemma på gatan att leka med. Därför måste förskolan ge barn tillfälle att leka.
Och därför blev många oroliga när regeringen förra året gav Skolverket i uppdrag att skriva om förskolans läroplan. Den skulle få tydligare mål för barnens språkliga, matematiska, naturvetenskapliga och tekniska utveckling, för att stimulera barns lust att lära.
Regeringen skrev förvisso att lärandet även i fortsättningen ska ske i "lekfulla former", men många befarade ändå att arbetslinjen på detta sätt skulle smygas på ett- till femåringarna.
Men tjänstemännen på Skolverket och de experter som hjälpt till med förslaget till ny läroplan har inte lagt sig platt. De har formulerat de mål som regeringen bad om, men de skriver samtidigt engagerat om alla barns rätt att få leka. De påpekar att leken de senaste åren har fått lägre prioritet i förskolan, och förklarar varför arbetslinjen inte kan appliceras på lek: "Utmärkande för leken är att den är spontan, lustfylld och frivillig. Den sker på barnets villkor utan yttre krav på prestation och har ett eget värde för barnet oavsett vad den leder till".
Det är vackert, klokt och viktigt. Om läroplansförfattarna bara hade lagt till att den spontana och frivilliga leken måste ges stort utrymme i förskolan så hade förslaget varit utmärkt.
Tyvärr nöjer de sig inte med det. I stället försöker de höja lekens status genom att ge den egna mål i läroplanen: Barnen ska genom lek använda sin fantasi, sin kropp och sina sinnen och utveckla sin regelförståelse. Förskolepersonalen ska engagera sig i leken och utveckla den genom att tillföra material och idéer.
Leken som "spontan", "frivillig", "utan yttre krav på prestation" är plötsligt bortglömd. När Skolverkets Kristina Wester säger till Ekot att barn genom lek ska "lära sig mer och få en bättre pedagogisk stimulans" är arbetslinjen tillbaka. Barnen ska leka eftersom det är nyttigt och lärande och därför får leken egna mål i läroplanen.
Risken är att det bara leder till pedagogstyrd lek, vilket är något helt annat än barns fria lek. Pedagogstyrd lek har också förtjänster, men det är märkligt att läroplansförfattarna skriver så engagerat om den fria leken för att sedan formulera mål som bäddar för vuxenstyrning.
Arbetslinjen ska inte gälla småbarn, deras lek ska inte behöva motiveras eller vara "nyttig". Annars kommer dagens Alfons att utbrista: "Det bästa är när stora lämnar oss i fred när vi leker. Men det gör de aldrig".