Förmögenhetsskatten har avskaffats. Riksdagen röstade igenom förslaget i går och det gäller retroaktivt från och med i år.
Tidigare diskuterades att Skatteverket skulle fortsätta att samla in uppgifter om förmögenhet - trots att skatten skulle avskaffas. Men förslaget arbetades om och i konsekvensens namn togs skyldigheten att lämna uppgift bort från och med nästa år.
I framtiden är bankkontots saldo en ren privatsak. Det är på tiden.
Ur ett ideologiskt perspektiv kan man tycka både det ena och det andra om förmögenhetsskatt. Vänstern anser naturligtvis att få skatter är så väl motiverade som denna, som tar från de allra rikaste och ger till alla andra. Mot det ställer högern äganderätten som fundamental princip och det orättmätiga i att om och om igen beskatta pengar som i de flesta fall var skattepliktiga redan när de intjänades.
Men verkligheten gör att de ideologiska perspektiven i stort sett är överspelade. Relevant är i stället ett pragmatiskt synsätt.
Globaliseringen gör att pengar är en helt mobil tillgång. Ett bankkonto kan tömmas med en knapptryckning och summan föras över till valfritt land.
De verkligt rika har därför redan befriat sig själva från förmögenhetsskatt. Deras rikedomar har flyttat härifrån.
Att avskaffa förmögenhetsskatten är lösningen på ett högst verkligt problem. Pengarna kan nu flyttas tillbaka - och börja göra sitt jobb.
En god tillgång på kapital är viktig för alla som vill starta nya företag. Och i ett senare skede behövs kapital för att expandera. Kapitalistens verksamhet - att äga, finansiera och investera - är nödvändig i en tillväxtorienterad marknadsekonomi.
Därför har undantag redan skapats för de allra rikaste svenskarna. H&M:s huvudägare Stefan Persson och Johnsonkoncernens Antonia Ax:son Johnson betalar till exempel ingen förmögenhetsskatt på sina miljardtillgångar i aktier i de egna bolagen.
En villaägare vars hus har ett taxeringsvärde på en dryg miljon kronor har däremot inte kunnat få något undantag. Därmed har förmögenhetsskatten också i praktiken blivit orättvis. De allra rikaste har på det ena eller andra sättet sluppit undan.
Krokodiltårarna från s kommer förmodligen att flyta ymnigt. Men något löfte om att återinföra förmögenhetsskatten kommer s knappast att ställa ut. Det passar nog partiet utmärkt att det kan skylla på de borgerliga i evärderliga tider så fort avskaffandet av denna skatt kommer på tal.
S-ekonomerna kan tiga still med att de också inser att skatten - oavsett ideologiskt synsätt - inte längre fyller sin funktion.
Avskaffandet av förmögenhetsskatten tjänar dessvärre som illustration till mycket av alliansens politik: Ytligt sett kan det framstå som ett beslut som gynnar främst de välbeställda. Därför stöter det förmodligen bort fler väljare än det lockar.
Men det är ett beslut som skapar jobb och tillväxt och därmed gynnar alla.