MARKEN SKÄLVER under hjulen på Volvo Personvagnar och Saab Automobile. Andra industrisektorer knäar. Snart når krisens konvulsioner hemmamarknaden. Att hushållens konsumtion rasade från 2,1 procent våren 2008 till minus 0,2 procent under hösten ger en vink om krisens omfattning och djup. Julhandeln håller konsumtionen uppe i december, sen störtdyker den, samtidigt som antalet arbetslösa ökar. Fortsätter regeringen som hittills, dvs sitter med armarna i kors, väntar massarbetslöshet.
MEN DET RÄCKER inte med en kortsiktigt överlappande stimulanspolitik, eller statliga lånegarantier för att hävda fordonsindustrin. Nu är tid att aktivera den näringspolitiska arsenal som ligger och slumrar i AP-fonderna. Rudolf Meidner, den insiktsfulle LO-ekonomen, beskrev det samlade pensionskapitalet som ett balanserande maktinstrument på marknaden. Efter pensionsöverenskommelsen 1998 återstår ingenting av den ambitionen. Alltså bör riksdag och regering stuva om i det regelverk som dikterar AP-fondernas verksamhet. Det är lika förnuftsvidrigt som barockt att våra pensionsmedel används som smörjmedel i den globala spekulationsekonomin, på samma gång som fonderna åläggs strama restriktioner när det gäller att placera pengar i till exempel industriföretag.
SLOPA REGELN att de fyra största AP-fonderna ej får äga mer än 10 procent av ett börsnoterat företag. Därmed kan staten via fonderna ikläda sig ett aktivt och långsiktigt inriktat ägaransvar i till exempel Volvo Personvagnar.
BUFFERTFONDERNAS tillgångar motsvarar ca 800 miljarder kronor. Endast en ynklig rännil plöjs ner i syfte att finansiera långsiktig företagsutveckling. Nu är rätt tid att förverkliga den näringspolitiska dimension som ryms i löntagarnas samlade pensionskapital.