20 poäng för en proposition, tio för en debattartikel eller ett tal, fem poäng för svar på en interpellation eller skriftlig fråga, två poäng för en aktivitet utanför regeringskansliet och riksdagen och en poäng för ett pressmeddelande.
Media utgör en mycket stor del av politikens spelplan och därför formar vi i media politikernas beteende. Varje lokal partiombudsman vet att när höga partiföreträdare kommer på besök ska det ordnas ett medialt event i varje tidningsområde i länet.
Om det rapporteras positivt om "många aktiviteter" och kritiskt om "lataste ministrarna" på grundval av antalet "aktiviteter" så kommer politikerna ägna sig åt att se till att det blir många aktiviteter i dessa databaser. Det blir liksom den beställning som media gör med denna typ av journalistik. Men den innehåller ingen som helst granskning av politiken. Det mesta som poängsätts enligt ovan är dessutom oftast utanför ministerns påverkan. En proposition kan bara läggas om alliansen är enig. Antalet svar på interpellationer och skriftliga frågor beror helt på hur många interpellationer och frågor varje minister får av landets 349 riksdagsledamöter.
Kvalitén i vad som görs granskas inte alls med denna typ av journalistik. Många dåliga korta debattartiklar ger fler poäng än några få långa bra. Denna typ av journalistik säger implicit att den maniskt aktive politikern är bättre än den betänksamme noggranne. Och det är ju inget annat än trams. Således är sådan här journalistik inte heller något annat än trams.
Det är en slapphetens journalistik. En sensationsjournalistik som inte bidrar med mycket av värde.