Så på frågan hur intressant den 118 sidor tjocka luntan till krisrapport är för en icke invigd socialdemokrat är svaret: Inte särskilt intressant alls.
Att rapporten var efterlängtad inom S är dock uppenbart. Den spontana reaktion som rapporten väckte hos många socialdemokrater verkar vara lättnad. När partisekreterare Ibrahim Baylan fick rapporten i sin hand sade han: "I och med detta måste det bli ett slut på självplågeriet för S", och han fick medhåll från flera andra ledande socialdemokrater. Nu har det krisats färdigt!
På grund av "fel" politik sjönk Socialdemokraternas självförtroende efter valet till en nivå som antydde att partiet knappt klarat riksdagsspärren, trots att de ändå lyckades bli största parti. Förutom det, med socialdemokratiska ögon sett, usla valresultatet var det salt i såret att Moderaterna och alliansen återigen lyckades spöa S på hemmaplan: Blott 22 procent av de arbetande väljarna röstade på det gamla arbetarepartiet. Krisen var ett faktum.
Nu ska partiet i och med att alla problem lagts i en rapport lägga krisen bakom sig och blicka framåt. Och visst är det på tiden. Kriskommissionen rekommenderar kommande partiledning att återvinna förtroendet arbetsmarknadsfrågorna och efterlyser en politik som skapar en mer rörlig och flexibel arbetsmarknad. Detta ska dock ske genom höjt tak i a-kassan, ett utbyggt utbildningssystem och lönesubventionerade arbeten. Känns det igen? Javisst är det gammal hederlig S-politik och inget annat. Så någon långtgående konvertering är inte tal om, S heliga kor på arbetsmarknaden är fortfarande desamma.
Förutom arbetsmarknadspolitik lägger kriskommissionen extra vikt vid skatter och efterlyser en bred och blocköverskridande skattereform. Det kan dock bli problematiskt att få med sig de borgerliga partierna på en sådan som bara går ut på att dels, förmodligen, höja skatterna och dels finna "nya och effektiva sätt att ta ut skatt". Medan Moderaterna har en ideologi som motsäger sig högre skatter, konstaterar kriskommissionen att socialdemokratin inte har några sådana begränsningar utan kan använda sig av det klassiska vänstergreppet att alltid kunna höja skatten med välfärden som enda motivering. Några andra lösningar på välfärdens problem är inte nödvändiga - det finns ju mer pengar att hämta!
Om kriskommissionens rapport ska ligga till grund för utformningen av en ny S-politik kan vi vara säkra på att vi kommer att känna igen den när vi ser den. Oavsett vem som blir ny partiledare.