Tony Olsson, livstidsdömd för polismorden i Malexander, greps på fredagsförmiddagen av polisen. Därmed är samtliga de fyra rymlingarna från Hall infångade. Det är en stor lättnad att polisen lyckades få fast de grovt brottsbelastade internerna så snabbt, att de inte hann fylla på sina redan digra brottsregister.
Rymningen från Hall har väckt starka känslor i alla läger och på alla nivåer. De kraftiga reaktionerna har till stor del bottnat i att det nu är bevisat att några av landets farligaste brottslingar inne i ett fängelse kan skaffa sig vapen. Och dessutom mobiltelefoner, som medger fri kontakt med kumpaner utanför anstalten. I och med det har säkerhetssystemen på kriminalvårdsanstalterna kommit i fokus, och den är ingen uppmuntrande insyn allmänheten fått.
Inte minst skrämmande och uppseendeväckande har de uppgifter varit, som hävdat att missnöjda interner av grövre kaliber kan ha hotat fångvårdspersonalen med repressalier mot dessas anhöriga. Något som självfallet skulle innebära en nära nog omänsklig press på dem som utsatts för hot.
Den här typen av kuslig utpressning kan förmodligen hejdas, eller åtminstone minskas, om kriminalvården inför ett system med personalcirkulation.
Nu har vi den närmast skandalartade rymningen från Hall bakom oss, och rymlingarna är tillbaka bakom lås och bom. Polisen har i det här fallet gjort en berömvärd insats.
Återstår gör att utreda hur rymningarna över huvud taget kunde ske, hur det gått till när telefoner och vapen smugglats in, och vem eller vilka medhjälpare Tony Olsson och de andra tre internerna har haft utanför murarna och i värsta fall innanför dessa. Landshövding Björn Eriksson har utsetts till utredare.
Återstår gör också att genomföra redan beslutade åtgärder för att förhindra fler rymningar från fängelserna i landet. Planerade förstärkningar av säkerheten får inte som nu, i vissa fall, läggas på is med hänvisning till bristande resurser eller för att de som lämnar anbud på säkerhetsprojekt råkar i luven på varandra.
Rutinerna i anstalterna måste också ändras, bli mindre förutsägbara, och varje form av kontakt mellan dem som begått de värsta brotten göras helt omöjlig.
Bara en aning ökad uppfinningsrikedom från kriminalvårdens sida kan utan tvivel dessutom göra att risken för framtida dramatiska rymningar minskar.
Den politiska oppositionen har rent reflexmässigt krävt justitieminister Thomas Bodströms avgång, men inget talar för att det är så det blir. Däremot finns en alldeles uppenbar risk för att andra huvuden bildligt talat kommer att rulla. Höga tjänstemän inom kriminalvården och de som sitter i Halls ledning har dessa dagar anledning att oroa sig för sin framtid.
Om farliga förbrytare rymmer från en anstalt, där de placerats för att allmänheten ska skyddas från deras framfart, och om det krävs en enorm och kostnadskrävande polisinsats för att få fast dem, är det oundvikligt att förr eller senare presentera en eller flera syndabockar.
Citat: "Nu har vi den närmast skandalartade rymningen från Hall bakom oss, och rymlingarna är tillbaka bakom lås och bom.