I kväll tittar jag på "Veckans brott" i Sveriges television. Leif G WPersson, den briljante, tar sig an mordet på Olof Palme.
Just det. På måndag är det 25 år sedan Palme röjdes ur vägen. Många såg det så. Jag minns fortfarande vilket ilsket svart hat Palmes namn piskade upp, i synnerhet hos delar av den politiska högern och i näringslivet. Anständiga liberaler har i efterhand vittnat om pöbeletablissemangets excesser i primitivt Palmehat.
För många av oss som kom till politisk insikt på 1960-talet var Palme inspiratören. Han lyfte oss. IB-affären och annat kastade strålkastarljuset på en annan del av Socialdemokratin. Smusslet, lögnerna, maktfullkomligheten. Palme stod ändå i särklass, som den ende av efterkrigstidens politiker som kunde entusiasmera. Talaren Palme var amerikansk i sin framtoning.
Högerliberaler påpekar gärna och skadeglatt att den så kallade arbetarrörelsen inte gärna åberopar Palme i debatten. Så har det hetat sedan 1986. Påståendet är delvis sant, men högerliberalerna har aldrig fattat varför. Eftersom högerliberalerna saknar karismatiska ledare inser de inte vilket djupt sår mordet rev (och river) upp hos många Socialdemokrater. Det verkar som att chocken, förstämningen och frustrationen släppt först på senare år. Jag får mängder av mejl och telefonsamtal från folk som citerar Palme och knyter an till Socialdemokratins grundläggande idéer. Sak samma inträffar på möten.
- Palme är död men hans idéer lever och är viktigare än någonsin, hans tal känns som en kommentar till alliansens Sverige, skriver Sirkka i Motala.
Vem/vilka sköt Olof Palme? Konspirationsteorierna haglar. Den ena stolligare än den andra. Just därför ska jag kolla Svenska brott i kväll. G W Persson är motsatsen till stollig konspirationsteoretiker. Svt1 21.00.