CORREN i går: "Nu ökar klyftorna i Linköpings bostadsområden." Den faktaladdade artikeln bekräftar innehållet i min tyckarkrönika den 16 september: "Linköping är de växande klyftornas stad."
2005 presenterade de då styrande socialdemokraterna en brett utformad och heltäckande strategi för att vända den negativa utvecklingen. Arbetet hann knappt mer än påbörjas förrän valresultatet 2006 lyfte in den borgerliga alliansen i Stadshuset. Sedan dess har den negativa utvecklingen accelererat.
I GÅR debatterade fullmäktige budget för 2009-2011. Lena Mickos och socialdemokraternas alternativ är en vidareutveckling av den strategi som sjösattes 2005. Här återfinns ett batteri av förslag till en jämlik, samordnad och sektorsövergripande stadsdelsutveckling, här prioriteras äldreomsorg, arbetsmarknadsutbildning, elevhälsa och utbildning. Alliansen förklarade krig mot "utanförskapet" under valrörelsen 2006, men retoriken sätter få spår i den praktiska politiken. Så länge Paul Lindvall (m) och hans kollegor red på högkonjunkturens galopperande brunte, satt de tryggt i sadeln. När konjunkturen dyker saknar de både insikt och förmåga att agera. Så cementeras och fördjupas de sociala och ekonomiska klyftornas Linköping.