I gårdagens tidning kunde man läsa om Folkrörelsealliansens budget för 2006. Lena Mickos kommentar var talande för alliansens perspektiv på sitt uppdrag. "Det blir inga besparingar och inga skattehöjningar." Detta besked var hon säkert nöjd med. Det är väl trevligt att gå till val utan att behöva stoppa ned handen i väljarnas plånböcker.
Men det är heller inte en budget som innebär skattesänkningar. Det nämner över huvud taget inte Micko. Förmodligen för att hon betraktar det som ett så främmande alternativ att det är överflödigt att ta upp det. Och det kan hon väl för all del få tycka. Men det är ett problem att den attityden inte ifrågasätts.
För varför skall det vara en så onaturlig tanke att kommunstyrelsens ordförande beklagar att man inte kunnat sänka skatten när en budget som den vi nu sett presenteras? Varför ses skattehöjning eller status quo som det normala? Varför ses inte aviserade skattesänkningar som det normala, när vi vet att vi lever i ett land som har världens högsta skatter men inte världens bäst organiserade välfärd?
Och visst går det att sänka skatten. I Linköping skulle en medelinkomsttagare kunna räkna in 550 kronor mer i månaden om bara den politiska viljan fanns. Det finns uträknat i en rapport som Skattebetalarnas förening lagt fram och som Folkrörelsealliansen mycket ogärna vill att någon Linköpingsbo läser. Därför rekommenderas ett besök på föreningens webbplats www.skattebetalarna.se där alla fritt kan hämta deras granskning av Linköpings nu gällande budget.
Och nej, 550 kronor mer i fickan betyder inte att Linköping kastas in i ett nyliberalt djungelsamhälle där alla får klara sig bäst de kan. Dagens förutsättningar, alla lagreglerade kommunala uppgifter, kvarstår i beräkningarna. Jämförelser görs med kommuner som har en erkänt effektiv verksamhet och som har visat att det går att förena kostnadsmedvetande med kvalitet.
Ställd inför Skattebetalarnas granskning slår Lena Micko ifrån sig: "... det är definitivt att göra det för enkelt för sig att påstå att genom någon form av teoretisk beräkning så kan kommunen sänka kostnaden i skolan med 80 miljoner kronor med effektivisering."
Tja, för det första är väl kostnadsberäkningar till sin natur rätt teoretiska. För det andra måste det väl ändå betyda någonting att jämförbara kommuner lyckas bättre än Linköping med att prestera en god och prisvärd verksamhet. Skattebetalarna har till och med varit generösa nog att bortse från de kommuner som har allra bäst resultat för att dessa kanske har speciella omständigheter till sin fördel.
"Frågan är vem det gynnar?", säger Micko om Skattebetalarnas initiativ i något man får anta är ett ögonblick av desperation. Svaret är ju mycket enkelt: Det är den där medelinkomsttagaren som skulle kunna få 550 kronor mer i månaden med ett annat kommunalt ledarskap.