Två män för bort henne i en bil. Hon har fått munnen igentejpad och göms under en filt.
Så förs en 19-årig flicka från Polen till Sverige.
I ett polisförhör berättar flickan att hon levde under övervakning och tvingades ha sex med mellan fem och sex män per dag. Inte oväntat förväntades hon också ha sex med den man som fört henne till klubben.
Men åtalet lades ner. Plötsligt ändrade sig nämligen både flickan och de vittnen som fanns i Polen.
"Det var uppenbart att de var hotade", säger Ingela Klinteberg, vice chefsåklagare i Karlskrona, i gårdagens Svenska Dagbladet.
Sedan lagen om människohandel för sexuella ändamål trädde i kraft 2002 har det inte blivit mer än en fällande dom.
Det beror inte på att lagen är dålig, utan på att polisen får få tips och själva måste leta rätt på verklighetens motsvarigheter till huvudpersonen i filmen "Lilja 4-ever". Polisen måste också bedriva ett tidskrävande underrättelsearbete kring förövarna.
Mellan olika regioner råder ännu så länge stor skillnad på hur lagen mot människohandel prioriteras. Förklaringen "resursbrist" är inte hela sanningen. Det handlar till stor del om attityder inom rättsväsendet.
Enligt Svenska Dagbladets granskning finns flera fall då domare visat tecken på en cynisk och högst olämplig inställning. Uttalanden som "Har du hittat några fler horor som ska höras?" och "Inte ska väl sexköparna få schavottera i domstolen?" är exempel på det.
På flera håll i Sverige lever kvinnor som slavar. De transporteras inte sällan hit från östra Europa, och de behandlas sämre än djur. Av de könsköpande männen, men också av en i stort sett passiv omgivning.
Exempelvis har en 17-årig flicka som skurit sig i handlederna med Migrationsverkets hjälp skickats tillbaka till Polen. Då hade polisen inte ens utrett varför hon befann sig i Sverige.
Om slaveriet skall avskaffas måste fler ämbets- och privatpersoner våga inse vidden av den grymhet som förekommer i vår närhet.
Sedan skall polis och socialtjänst leta, medan domstolarna skall döma.