Borgarpartiernas ledare samlas till skogsmullesafari i Maud Olofssons Västerbotten, där socialdemokraterna, vänstern och de gröna fick 62,2 procent av rösterna i valet 2002, och trampar de inte vilse i de vattensjuka myrmarkerna, kommer de fyra partiledarna i dag, tisdag, att presentera ett utkast till det gemensamma valmanifest som, är det tänkt, ska resultera i att Göran Persson och socialdemokraterna kastas ur regeringssadeln hösten 2006.
Planerna på en gemensam borgerlig front inför valet om 747 dagar väcker stor och berättigad uppmärksamhet. Så här långt tycks strategin mera genomarbetad än inför de borgerliga segervalen 1976 och 1991. Det är bra. Jag hoppas innerligt att de fyras gäng där uppe i Västerbotten samlar sig till ett riktigt reaktionärt och marknadsliberalt programutkast.
Ett sådant kan, förhoppningsvis, väcka upp den socialdemokratiska partieliten ur dess ideologiska och politiska slummer och vrida regeringspartiet något mer till vänster, där en majoritet av dess medlemmar och sympatisörer finns. Sverige behöver och mår bra av mer, inte mindre, blockpolitik.
Correns ledaravdelning skrev i går att "Maktskifte har ett egenvärde". Vad är det för trams? Valet avgörs av väljarna, Sveriges folk; och när Corren med flera borgerliga röster trumpetar ut att maktskiftet i sig är eftersträvansvärt, oavsett politik, brister de i respekt för demokratins grundläggande principer.
Lyckas borgarpartierna samsas om hammare och spik och förmår de verkligen att snickra ihop en gemensam plattform inför valet 2006? Svaret är att de måste. Om så inte sker, och de kollektiva ansträngningarna tvingas ge vika (igen!) för den snäva partiegoismen, har de försnillat allt vad förtroendekapital heter.
I måndagens Dagens Nyheter fick vi en liten inblick i vilka rester som de borgerliga partierna tänker plocka fram ur sitt gemensamma skafferi: Skatte- och bidragssystemen ska förändras och privatiseringen av den offentliga sektorn ska fortsätta. Vidare vill Fredrik Reinfeldt & Co "befria kvinnorna från kollektivismen". Är det vad väljarna efterfrågar - individuella socialförsäkringar, skattesänkningar och fler aktiebolag inom vård- och omsorgssektorn?
Knappast. Studier som gjorts vid universiteten i Umeå och Göteborg ger besked om att en majoritet av svenskarna avvisar borgarpartiernas modell. Å andra sidan har socialdemokratin redan bäddat för det marknadsliberala systemskiftet, i och med gullandet med skattefinansierade privatskolor ("friskolor"), privatisering av omsorgssektorn, med mera.
Därför hoppas jag att det borgerliga blocket redovisar långtgående ambitioner på social-, skatte- och välfärdspolitikens områden. Så långtgående att socialdemokraternas partiledning inser att regeringspartiet måste lämna det marknadsliberala stickspår som Göran Persson och hans ministrar styrt in på. Att anpassa sig till väljarnas krav är ingen dum politisk strategi.
De borgerliga partiledarnas överläggningar i Västerbotten stimuleras säkert av det politiska spektakel som pågår i Rosenbad. I går uteblev miljöpartiet från överläggningarna med regeringen. Perioden efter valet 2002 visar att de gröna är omöjliga att ha att göra med. Därför gläder det mig att Maud Olofsson & Co gör vad de kan för att cementera blockpolitiken.
I bästa fall resulterar det i att miljöpartiet försvinner ur riksdagen efter valet 2006. Den socialdemokratiska partiledningens offentliga hångel med de gröna går inte hem i de socialdemokratiska stugorna.
Många väljare har vänt socialdemokratin ryggen sedan 1994. Många avstår från att rösta över huvud taget. Kan de borgerliga partiernas gemensamma ansträngningar vrida socialdemokratin åt vänster, våras det både för inrikespolitiken och arbetarpartiet.