”Det finns inga partier, alla äro liberaler nu för tiden”
Orden tillskrivs Johan August Hazelius, general och förstakammarsledare i Sverige, 1865. Håller tesen även 2013? Idéhistorikern och författaren Johan Norberg, resonerar kring saken i den nyutkomna antalogin En bit på väg – Triumfer för liberalismen och hot mot det liberala samhället (Bertil Ohlin förlag). Enligt en undersökning gjord av tankesmedjan Fores anser sig 6 av 10 svenskar vara liberala. På frågan varför, har hälften dock inget svar…
Liberaler, menar Norberg, har vunnit mark gällande jämlikhet och frihet – även om ”välvilligt förmynderi från en modern medelklass som vill uppfostra det övriga folket” ibland dyker upp. Såsom rökförbud, sockerskatter, cykelhjälmar, pappamånader och kvotering. Men överlag rör vi oss mot en allt jämlikare och frihetligare värld.
Men det liberala samhällets tredje ben - ”förståelsen för frivillighetens mekanismer” – svajar fortfarande betänkligt. Tron på självreglering och självläkning är nästintill obefintlig. Särskilt gällande finansmarknaden där varje bubbla, varje nedgång och varje kris gör att politiker rusar till ritborden för att måla upp regleringar som ska kunna förhindra att en liknande situation uppstår igen. Det är oftast ogjort arbete eftersom kriser sällan har samma ursprung två gånger, konstaterar Norberg.
I samma antalogi skriver docenten i nationalekonomi Johan E. Eklund under rubriken ”En tilltagande regleringsiver”. Han radar upp siffror, som säger mer än tusen ord. Företag som drivs i Sverige ska följa cirka 1 200 lagar, 2 200 förordningar och 8 100 föreskrifter och allmänna råd. Varje år lämnar samma företag in 94 miljoner (!) blanketter till 90 olika myndigheter – samtidigt som, påpekar Eklund, effekterna av alla dessa regleringar ofta är bristfälliga. Regler i sig har negativa effekter på ekonomin, korrelationen mellan ett lands regelbörda och dess konkurrenskraft är mycket starkt (80 procent). Ska man se positivt på saken har regleringsivern i sig skapat jobb – Finansinspektionen fördubblade som exempel sin personalstyrka mellan 1994 och 2011.
Till regleringsiverns försvar benämner Norberg finansmarknaden som ett särfall eftersom den har så stor betydelse för det övriga samhället. Men inom andra utvecklingsområden såsom teknologi, migration och utbildning är ängslan inför förändringar – och hur de bäst ska regleras för att säkerställa ett gott utfall - skadlig. Varje problem som uppkommer skylls med lätthet på för mycket öppenhet, eller vinstintresse, eller nyliberalism. När det i själva verket kan vara precis tvärtom! Norbergs slutsats blir att framtida revolutioner kommer att belöna dem som vågar ha en öppen attityd och inte kräver bevis för dess kontrollerbarhet innan de accepteras.
Det bör kanske ses som ett hot. Så sent som igår skrev finansminister Anders Borg (M) och näringsminister Annie Lööf (C) på SvD Brännpunkt om vikten av svenska företags innovations- och konkurrenskraft. På regeringens uppdrag ska Världsbanken undersöka hur denna kan förbättras. Minskad regelbörda lär nämnas som en viktig åtgärd. Om Sverige ska nå ytterligare en bit på vägen mot ett liberalt och företagsvänligt samhälle.