I en debattartikel i SvD (4/11) poängterar också den nya förskoleministern Nyamko Sabuni detta och det positiva med en utökad möjlighet att starta företag inom förskoleverksamhet och skolbarnomsorg. Ett problem som uppstått är dock att kommunerna tolkat lagen om barnens garanterade pedagogiska innehåll olika, varför regeringen nu gör ett förtydligande. De kvalitetskrav som ställs på den vanliga förskolan, gällande barnens skolförberedelse och personalens kompetens, ska fortsättningsvis även gälla dess alternativ. "Med andra ord så räcker det inte med att endast ha erfarenhet av att ha tagit hand om egna barn", sammanfattar Sabuni.
I den nya läroplanen för förskolan som träder i kraft 1 juli 2011 finns klara mål för barnens utveckling inom språk och kommunikation, matematik samt naturvetenskap och teknik. Förskolan ska numera ses som "det första steget i utbildningssystemet" där visserligen "lek och kreativitet ska främjas, men barnen ska också förberedas för fortsatt utbildning", skriver Sabuni och avslutar käckt: "Förskolan ska självklart inte vara en skola - men den ska vara lärorik".
Sabuni gör tydlig skillnad på lek och lärande. Frågan är var den gränsen, om den ens existerar, går för en 3-åring? Och gällande personalens kompetens är det förstås positivt om denna är pedagogiskt utbildad vilket också kan fungera som ett konkurrensmedel för de olika förskolevarianterna. Men det finns fler betydelsefulla kvalifikationer hos personer som ska ha hand om barn. Det viktigaste är förstås att barnen och föräldrarna känner sig trygga med personalen - och det har mer med personlighet och omsorg att göra än antal högskolepoäng. I valfrihetens namn borde väl dessa pålitliga personer lika väl kunna vara grannfrun, mormor eller bästa kompisens pappa? Som förälder kan man välja att vara hemma med sina barn tills de börjar skolan. Blir de, som inte går på kravprydda förskolor, mindre rustade för skolan och livet? Ja tydligen, om man får tro förskoleministern.
Det finns orsaker till att skolplikten inte omfattar förskolan. De ursprungliga syftena med de två är skilda; den förra finns till för att båda föräldrarna ska kunna arbeta (Sabuni skriver själv att förskolan är "en grundsten för den svenska arbetslinjen och jämställdheten"), den senare för att alla barn har rätt till lika utbildning och möjligheter. Gemensamma är kraven på trygghet och tillgänglighet, men gällande lärande behöver och bör förskolan inte likställas med skolan.