EN OCH ANNAN tycker kanske att vaktslåendet kring en bemannad bensinstation med tillhörande butik i lilla Kisa inte är mycket att uppmärksamma. Men det är precis vad det är. Protesterna mot Statoils planer på att klappa igen verksamheten i Kisa kan inte avfärdas som inskränkt lokalpatriotism. Tvärtom. Frågan äger en sprängkraft som gör att Statoils centralt dikterade beslut avseende bensinstationen/butiken i Kisa symboliserar hela det centraliserings- och koncentrationstänkande som skär som en slötandad operationskniv genom samhällskroppen. Alltså är det ett friskhetstecken att folk engagerar sig och, som i exemplet Statoil i Kisa, tar initiativ till namninsamling m m. Ytterst handlar det om den pågående och accellererande kraftmätningen mellan centrum och periferi. Centrumkrafterna leder stort, men på många småorter vägrar folk finna sig i att annonyma herrar i Stockholm eller andra avlägsna trakter fattar beslut över deras huvuden - beslut som dessutom på goda grundar uppfattas som irrationella och korkade eftersom den verksamhet som vill skrotas är framgångsrik och har framtiden för sig.
STATOIL I KISA är ett sådant exempel. Därför reagerar såväl skolelever och vuxna som Svensk Handel. "Det känns som om beslutet inte grundas på ett modernt och ansvarstagande sätt att leda ett företag", heter det i det brev som Svensk Handel Kinda skrivit via sin ordförande Gudrid Hansen till Statoils ledning i Stockholm.
Svensk Handel uppmanar Statoils ledning att besöka Kisa för att "ge information till organisationer, företagare och övriga invånare". Ett utmärkt initiativ. Frågan är om Statoils ledning vågar. Det är enklare att vistas på bekvämt avstånd från de platser som berörs av ens beslut.
DEN KAMP som Svensk Handel KInda för till förmån för Statoils anläggning i Kisa, handlar om de små orternas möjlighet till överlevnad och utveckling.