FACIT AV TVÅ ÅRS alliansstyre i Linköping: "Ökade orättvisor, försämrade förutsättningar för tillväxt, otillräckligt ledarskap." Betyget delas ut av socialdemokraterna, som sammanfattar högeralliansens två år vid makten i en rapport som presenterades i går. Paul Lindvall & Co fnyser säkert och avfärdar rapporten som en primitiv partsinlaga. Därmed vänder de ryggen åt verkligheten. Deras uppblåsta löften från valrörelsen 2006 om att utradera "utanförskapet" m m har inte förverkligats. Allianspartierna har inte ens förmått att presentera en samlad strategi för att åstadkomma det som alliansen utlovade. Det betyder att Linköping leds av en handfallen och handlingskraftigt impotent "regering" när konjunkturen bromsar in. Ett exempel: De kraftigt stegrade kostnaderna för socialbidrag tycks överraska allianspolitikerna, trots tidigare varningsrop från Sveriges kommuner och landsting.
SOCIALDEMOKRATERNA kom alltför sent till insikt om de ökade klyftor som präglar bilden av Linköping. Först under 2005 och 2006 utformades en politik för ett sammanhållet Linköping. Det var för sent. I dag finns insikten om vad som måste göras för att få stopp på den orättvisans och ojämlikhetens politik som till exempel manifesteras i form av växande skillnader mellan olika stadsdelar. Att socialdemokraterna uppmärksammar de två senaste förlorade åren är bra. Ännu bättre är att partiet presenterar ett konturskarpt embryo till politiskt alternativ. Synd bara att det dröjer minst två år innan s-alternativet kan omvandlas till praktisk politik.
PÅ EN PUNKT finns den politiska viljan hos alliansen: Förkärleken för ideologiskt betingade piruetter som fördjupar orättvisorna är stor. Det är vad som återstår när retoriken från 2006 skalats av.