Det går bra för Sverige. Ekonomin går på högvarv och arbetslösheten sjunker. Och goda tider råder även i Linköping. Ändå ökar utbetalningarna av socialbidrag i kommunen.
Enligt ordföranden i socialnämnden, moderaten Niklas Borg, beror det på det växande antalet flyktinghushåll och avtalet med Migrationsverket om ett större flyktingmottagande.
Enligt Borg är Linköping dessutom bland de sämsta kommunerna i landet på att integrera flyktingar och läget beskriver han som "en tickande bomb" i dagens Corren.
Ytterligare en förklaring till de höga socialbidragskostnaderna är att det i IT-staden Linköping skapas för få enkla jobb. Det gör att många utan utbildning - svenskar som invandrare - fastnar i bidragsberoende.
Utbudet av arbete styrs självklart av efterfrågan och är det kvalificerad arbetskraft som efterfrågas har nyanlända flyktingar och lågutbildade som lever på bidrag svårt att hävda sig. Marknadskrafterna - utbud och efterfrågan - kan och ska inte politiker styra över.
Det de däremot kan göra är att jobba med att förändra attityderna till personer med utländsk bakgrund.
I onsdagens ledare i Corren redogjordes för hur en grupp somalier i Minneapolis i USA - till skillnad från de somalier som kom till Sverige på 1990-talet - har blivit framgångsrik. De har jobb, de äger sina bostäder, startar företag och är oberoende av de amerikanska myndigheterna för sin försörjning.
Framgångarna hänger ihop med att somalierna i Minneapolis har betraktats som en tillgång - och inte som ett problem.
Om politiker, företag och allmänhet slutar se flyktingmottagande och invandring som problem och i stället riktar uppmärksamheten på de möjligheter som mångfalden erbjuder skulle Linköping inte behöva vara en tickande bomb.