Regeringen (Moderaterna) ville inte påtvinga länen en indelning utan regionerna skulle byggas underifrån. Det var en vacker tanke som med facit i hand var omöjlig att genomföra på grund av länens olika attraktionskraft. Östergötland har visat intresse såväl norr- som söderut utan att få någon vidare respons, möjligen med Kalmar som undantag.
Vårt län delar problemet med de flesta som inte redan tillhör en region eller är Stockholm. För att påskynda processen har regeringen satt deadline vid årsskiftet: Har länen inte kommit överens om regionindelning då får de finna sig i att regeringen gör det åt dem. Men veligheten består. Östergötland har väl lutat åt att bilda region med minst motsträviga Kalmar och enstöringen Jönköping, men samtidigt inte velat stänga dörren mot Sörmland som hittills bara trånat efter oåtkomliga Stockholm.
Kalmar och Jönköpings län har ansetts lämpliga på grund av arbetspendlingen Vimmerby/Hultsfred-Linköping samt Västervik-Linköping, att länet ingår i samma sjukvårdsregion som Östergötland och att länen är ungefär jämbördiga. Det sistnämnda är en fördel inte minst för Linköping som då får fortsätta rollen som störst, bäst och centralast, samtidigt som samarbetet inom Fjärde storstadsregionen förblir intakt.
Men så i onsdags kom ett litet dråpslag för Linköping. Norrköpings kommunalråd Lars Stjernkvist (S) och oppositionsråd Fredrik Bergqvist (M) klippte navelsträngen och gjorde klart att för dem är samarbetet med Sörmland viktigast. Därmed dissar Stjernkvist och Bergqvist sjukvården framför arbetsmarknad och tillväxt som grunden för en ny storregion. Budskapet var tydligt: Linköping ska inte ta Norrköping för givet.
Nu är en delning av länet inte särskilt trolig. Från samtliga nivåer är man tämligen överens om att storregionerna bör följa nuvarande länsgränser. Samtidigt har Norrköpingspolitikerna en viktig poäng: Regionens tillväxt och jobbskapande möjligheter väger tyngre än sjukvårdsfrågan, där vi ser en allt tydligare specialisering som kommer att öka sjukhusens upptagningsområden oavsett regiontillhörighet. Fokuset på sjukvården har förmodligen kommit på köpet med landstingspolitikernas engagemang. Landstingsråd Marie Morell (M) har uppgett att hon lägger ner nära 50 procent av sin arbetstid på regionfrågan.
Med tyngdpunkten på arbetsmarknad och näringslivsutveckling är det uppenbart varför Östergötland bör blicka mot Sörmland: Stockholm är händelsernas centrum, men lider av växtvärk och sväller alltmer ut i Mälardalsområdet. Och är östgötapolitikerna fortsatt intresserade av den omhuldade Ostlänken skulle en region med Kalmar och Jönköping - med Sörmland som mellanhand till huvudstaden - få svårare att motivera det bygget.
Sörmland väntar på ett tydligt nej från Stockholm. När det kommer bör Östergötland erbjuda en tröstande axel.