På SF:s hemsida för Linköping finns 17 filmer att välja mellan. På samma sida för Norrköping radas 16 filmer upp. Linköping visar fyra filmer som inte Norrköping har, medan Norrköping erbjuder tre filmer som Linköping inte gör. Så 1-0 Linköping då?
Nja, Norrköping har en biograf till, kommunala Cnema, som visar ytterligare 11 filmer varav ingen visas i Linköping. Cnema är dessutom den enda av de tre biograferna som erbjuder något annat än svensk och amerikansk film.
Corren Kultur har tidigare skrivit om Linköpings skrala filmutbud. Svenska filminstitutet klassar Linköping som en "problemstad" eftersom ingen utmanare till monopolistiska SF finns här. Enligt föreståndaren på Filmstaden i Linköping, Jonas Wilhelmsson, beror det bristande utbudet dels på de trånga lokalerna med bara åtta salonger, dels på bristande konkurrens (Corren 19/11).
Medan Norrköpings kommun genom Cnema satsar på att bli länets filmkommun, värjer sig alliansen i Linköping från att film skulle vara ett kommunalt ansvar - särskilt inte i en storkommun. Man kan tycka att det borde finnas underlag för en privat konkurrent här, men när ingen dyker upp och Filmstadens utbud är undermåligt, får de som anser att film visst kan vara ett kommunalt intresse vatten på sin kvarn.
Exempelvis Ellen Aguirre (S), vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden. På Correns debattsida (21/12) ifrågasatte hon kommunalråd Muharrem Demiroks (C) missnöje med Linköpings filmutbud. Demirok kan ta saken i egna händer, menade Aguirre. Det går inte att komma ifrån att hon har en poäng.
Kultur- och fritidsnämnden i Linköping har satt som vision "Kultur och fritid för alla 365 dagar om året". Allmänt sett anses bio och film inte tillhöra "finkultur", men Norrköping - med både Östgötateatern och Symfoniorkestern innanför kommungränserna - har gett bion samma kulturella status som museer, teater och konserter.
Om Linköpings kultur- och fritidsnämnd vill ge kultur till alla året om, borde biofilm stå rätt högt upp på listan med tanke på dess folklighet. Kan det vara simpelt snobberi som gör att Johan Lundgren (C), ordförande i kultur- och fritidsnämnden, och övriga i alliansen inte vill ta i biofrågan med tång?
Å andra sidan skulle de styrande kunna hänvisa biosugna Linköpingsbor till Norrköping, i bästa Fjärde storstadsregionsanda. Regionförbundet Östsam är inne på den linjen då det hörsammat Norrköpings ambitioner och gett kommunen det regionala filmuppdraget. Linköping får i stället bli regionens danskommun, vilket inte på något vis är fy skam. Men nog borde landets femte största kommun kunna erbjuda både och, samt bättre tillfredsställa sina invånares filmintresse? Det handlar inte om att kommunen ska ge sig in på en mättad marknad och konkurrera ut småintressenter. Tvärtom skulle kommunens stöd komplettera det utbud som finns, nu när de privata alternativen lyser med sin frånvaro.