I går kväll avslutades EM-festen för Linköpings del med kvartsfinalen mellan Frankrike och Danmark. Redan innan (den utsålda) matchen kunde det konstateras att EM varit en succé för Linköping. Publikmässigt, arrangörsmässigt och – vädermässigt. Linköpings kommun skickar pressmeddelande på pressmeddelande med kommentarer från nöjda politiker. Trots att varken Sverige eller något annat nordiskt lag gruppspelade här, har publiken strömmat till Linköping Arena.
Samma eufori råder tyvärr inte i grannstaden. Trots att samma lag (Frankrike, Spanien, Ryssland och England) spelade, i samma fina väder, och på en arena – Nya Parken – med mer än dubbla antalet åskådarplatser, så har Norrköping inte alls lyckats ställa till med samma folkfest som Linköping. Mats Willner, sportchef på Norrköpings tidningar, beskrev det träffande som att Norrköpings kommun missat öppet mål. Det handlar inte i första hand om pengar utan om bristande vilja och engagemang, menar Willner. Det är värre.
Frågan är varför? Det kan väl inte handla om en cynisk gränsdragning mellan dam- och herrfotboll? Att Norrköpingsborna har sitt IFK och därmed bara skulle bry sig om herrfotboll, medan Linköping har LFC och alltså ett större intresse för damvarianten? Den simpla analysen hoppas jag ingen har kommit dragandes med. Vilken signal skulle det i så fall sända till IFK:s avancerande damlag?
Det måste (för guds skull!) vara något annat som gjort att Linköpings EM-general Marie Reinickes bedrift - att knäppa alla skeptiker på näsan – inte gick att genomföra i Norrköping. Berodde det på slöhet? Oförstånd? Eller på att skeptikerna i Norrköping sitter i Rådhuset?
På torsdag spelas semifinal i EM på Nya Parken. Ska syndaren vakna sent, eller inte alls?
Maria Björk Hummelgren