Som en hastigt uppflammande svetslåga i det kompakta oktobermörkret presenterades Linköpings kommuns första välfärdsrapport någonsin för ett år sedan. 87 sidor med kalla fakta om tillståndet i det Linköping som annars mest beskrivs som den expansivt dynamiska och attraktiva staden med de svindlande utvecklingsmöjligheterna. Den bilden är i och för sig inte felaktig. Linköping är dundrande och magnetisk växtkraft. Men det finns en annan sida, och det länder de två regerande samverkanspartierna socialdemokraterna och centern till heder att de inte blundar för, än mindre försöker dölja, de sociala orättvisor och det utanförskap som är en del av det brokiga och pulserande Linköping.
När, som nu, den kommunala ekonomin går på tomgång och de så kallade besparingarna yr som frusna höstlöv, är det svårt att upprätthålla de välfärdspolitiska ambitionerna. Just därför måste majoriteten anstränga sig ytterligare för att leva upp till det övergripande löfte som gavs inför mandatperioden - att minska de sociala klyftorna.
På kommunens hemsida heter det: "Arbetslösheten klart högre i Linköping än i riket". Det är ett dystert trendbrott. Sedan slutet 1970-talet har Linköping noterats för lägre arbetslöshet "än riket". Gruppen permanent långtidsarbets-lösa ökar. Det framgår av socialförvaltningens underlag till kommunens budget 2005--2008. Den som tar del av det underlaget inser hur allvarlig situationen är. Den växande miniarmé av lågutbildade, som inte efterfrågas på den reguljära arbetsmarknaden, riskerar att fastna i långvarigt och passiviserande socialbidragsberoende, om inte kommunen tillsammans med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och näringslivet mäktar med att hitta den lösning som kombinerar utbildning och sysselsättning. Det är inte bara bra för den enskilde, det blir dessutom billigare för "samhället".
Uppgiften brådskar. Det går inte att ta miste på den smått desperata tonen i socialförvaltningens skrivelse. Ett embryo till sektorsövergripande samarbete finns, men det går på tok för sakta. Nu måste kommunledningen se till att arbetet tar fart.