"Klassisk socialdemokratisk re- formpolitik". Så betecknade Göran Persson nyheten i sitt förstamajtal, den planerade återutbyggnaden av tandvårdsförsäkringen. Det är förvisso ett välkommet löfte -- om man nu skall tro på det -- men socialdemokratin har för den skull inte mycket att skryta med på området.
Tal om "klassisk socialdemokratisk reformpolitik" passar bra på förstamaj, men den valtaktiska retoriken rimmar däremot inte lika bra med verkligheten.
Nedmonteringen av tandvårdsförsäkringen har varit ett uttryck för en förbluffande social okänslighet från socialdemokratins sida. Tidigt höjdes varnande röster från till exempel LO, men dessa ignorerades. Kritikerna varnade för att följden skulle bli försämrad tandhälsa för stora grupper, och så är det också på väg att bli. En konsekvens är att många svenskar nu åker till de baltiska länderna för att få sina tänder lagade. Det är sannerligen ett bevis på välfärdsstaten Sveriges förfall.
Det har aldrigt givits någon principiellt logisk förklaring till varför just tandvården skall vara särskild från den annars allmänna sjukvården. Alla andra delar av kroppen tar sjukvårdsförsäkringen hand om, men just inte tänderna.
Det är bra att Göran Persson nu förutskickar ett återupprättande av generella, välfärdspolitiska principer. Men socialdemokraterna förtjänar inget beröm för att de säger sig vilja återupprätta ett normaltillstånd som de själva raserat. Det är en självklarhet att tandvårdsförsäkringen är allmän, det vill säga omfattar alla, och inte som i dag endast pensionärer och de allra yngsta.
Men hur mycket substans finns det egentligen i Perssons löfte? Kanske inte så mycket. Det framstår inte så mycket som ett löfte som en målsättning, för att använda klassisk socialdemokratisk retorik. Sjukvårdsminister Ylva Johansson skall få i uppdrag att bereda frågan. Sedan får man se. Någon tidpunkt när alla i Sverige omfattas av tandvårdsförsäkring angav Persson inte.
Så här kommer det att låta fram till valet: med löften om opreciserade sociala reformer skall socialdemokratins skamfilade välfärdspolitiska rykte rehabiliteras.
Men en socialdemokrati som snackar mer än den uträttar kommer att genomskådas av väljarna.