Vissa regioner i Sverige, mellersta Norrland, norra Mellansverige samt Sydsverige, har så hög ungdomsarbetslöshet (över 25 procent) att EU-kommissionen nu griper in och ger ekonomiskt stöd, för att situationen är ”oacceptabel”. Sveriges resultat i Pisa-undersökningen bekräftar bilden av en skola som befinner sig på ett sluttande plan. Correns krönikör Carina Glenning skrev om ett omtumlande besök på Berzeliusskolan i Linköping och blev ”mejlbombad” på kuppen. Correns insändarsida fylls av samma upprörda tankar som svämmar över Glennings inbox: Oro över skolan och ungdomarnas framtid.
I alla tider har äldre generationer ojat sig över de yngres ovanor, bekymmerslöshet och allmänna ohyfs. Inget att göra stor sak av. Men Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket, skruvade besvärat på sig när hon fick tillstå att en del av förklaringen till de dåliga Pisa-resultaten förmodligen finns i en försämrad inställning till skolan, särskilt jämfört med länder som ligger på topplaceringar. Ekström var inte säker på hur ”acceptabel” synen på ansträngning är i Sverige. Det låter befängt, särskilt när det kommer från Skolverket. Och kanske något att göra en sak av.
Eleverna som gick i nian 2012, vilka var de som ingick i Pisa-undersökningen, är en av de sista årskullarna 90-talister som lämnar svensk grundskola. Och oviljan att anstränga sig är en typisk 90-talistinställning. Det menar framtidsforskaren Peter Majanen som sedan 2006 studerat och genomfört tiotusentals intervjuer med människor födda under 1990-talet (SvD 20/11). En mycket speciell generation vars främsta mål i livet, om det så rör sig om studier, fritid eller arbete, är att ha roligt. 90-talistens syn på egen ansträngning lyser också igenom i synen på exempelvis miljön, man har ångest för situationen men är samtidigt ovillig att göra några egna uppoffringar för att förbättra den. Talande är att 90-talisten tillhör den mest materialistiska generationen någonsin, enligt Majanens forskning.
Vare sig medvetet eller inte så har Socialdemokraterna prickat helt rätt i sin kampanj ”En jobbigare morgon” som vänder sig till unga arbetslösa, utan anledning att ställa väckarklockan. Att kliva ur sängen en mörk decembermorgon är en ansträngning, inte en särskilt rolig sådan heller. Men helt nödvändig, liksom många andra jobbiga saker i livet.
Må så vara att generation ’90 är lat, ytlig, curlad och verklighetsfrånvänd. Den består fortfarande av ett gäng kids. Vad värre är i så fall den äldre generationens kapitulation: föräldrar, lärare och andra ”vuxna” tycks handfallna inför den slappa, men högljudda revolutionen. I vissa skolor delas hörselkåpor ut till de barn som önskar lugn och ro – eftersom den allmänna arbetsmiljön är så bullrig. I stället för att skicka ut elever som stör, får de som på grund av bullret inte kan koncentrera sig lämna klassrummet.
Vad tyder detta på om inte uppgivenhet?