Det dunkla består i märkliga jämförelser och glidningar. Varför ska industriarbetarnas grundlön jämföras med "maktelitens" totala, sammanräknade inkomst, där kapitalinkomster som aktieutdelningar står för en betydande del?
Och LO använder själva diagram över tiondelen respektive hundradelen med de högsta inkomsterna i USA som exempel på toppinkomster. Sedan snubblar de vidare till 197 personer som är "makteliten" i Sverige, och som i nästa andetag blir 50 personer (näringslivseliten). Men dessa 197 eller 50 är inte ens en tusendel av svensk arbetskraft. Glidningen påminner mycket om Sahlins och Östros valrörelsetaktik, där de ständigt lovade att "bara miljonärerna" skulle märka av S skattehöjningar.
Vad är egentligen LO:s syfte med rapporten? Det kan säkert vara så att vissa näringslivstoppar får mer betalt än de borde, men det är aktieägarnas problem. Skattebetalarna står inte för vd-lönerna, och regeringen sätter inte näringslivets löner. Det finns inte heller någon naturlag som säger att lägre vd-löner leder till högre arbetarlöner.
Det är här det blir obehagligt, för den enda förklaringen är att LO vill göda avundsjukan. Det är meningen att vi ska se rubrikerna om si och så många industriarbetare på en börs-vd och känna missunnsamheten vrida om magen och stiga som sur saft i strupen.
Avundsjuka är ett sluttande plan. Det går 1,5 vårdbiträden (grundlön 2009: 19 200 enligt SCB) på en gruv- och bergarbetare (28 500). Det går 1,5 köks- och restaurangbiträden (18 100) på en betongarbetare (27 600). Är verkligen gruv- och betongarbetarna värda så mycket mer? Borde inte alla människor kunna klara sig på köksbiträdets 18 100? Så låter avundsjukans höga visa, och den leder till en kapplöpning mot botten. Först när alla har det lika dåligt som den som har det sämst är det rättvist.
Den borgerliga synen på löner skiljer sig från den socialistiska. De högsta lönerna är inte problemet, utan de lägsta. Det är viktigare att de som tjänar minst har en dräglig levnadsstandard än att de som tjänar mest inte har det för bra.
Det finns också inkomstklyftor som går åt "fel" håll. En byggnadsträarbetare (27 000) tjänar mer än en grundskollärare (25 700), en sjuksköterska (25 400) eller en förskollärare (23 500). Detta trots att byggjobbaren går direkt från gymnasiet ut på arbetsmarknaden, medan de andra måste plugga på högskola med allt vad det innebär: Lägre pension på grund av lägre livslön, samt studieskulder som ska betalas tillbaka.
Utbildningspremien är i många fall - särskilt i den offentliga sektorn - på tok för låg i Sverige. Det är både orättvist och snedvrider incitamenten att studera. Men det lär vi aldrig få läsa i en LO-rapport.