Det är mytomspunnen verksamhet vars utövare, pr-konsulterna, brukar hamna i botten när medborgarnas förtroende för olika yrkesgrupper mäts.
Dagens Nyheter har nyligen påvisat att flera riksdagsledamöter använder texter författade av lobbyister i sina motioner, interpellationer frågor i riksdagen. Lite slött kan tyckas.
Lobbyism och lobbyister är dock inget konstigt. De är i själva verket en del av det offentliga samtalet. Lobbyisterna hjälper intressegrupper, företag och liknande att formulera ståndpunkter och att driva dessa i debatt och politik.
I bland gör de det öppet, ibland dolt. När man inte kör med öppna kort är det problematiskt och detta är i hög grad en etisk fråga för både avsändare och mottagare. De seriösa vet att vara öppen. Den som tror att metod och teknik går före innehåll blir inte långvarig.
Att lyssna till andra, ta del av andra synpunkter och fakta är grundläggande. Sedan måste det man får värderas bland annat utifrån vem som är avsändare. I bästa fall ska politikens roll vara att företräda allmänintresset, kanske sammanväga och balansera olika intressens önskemål.
När större lagändringar ska till används ett remissförfarande som ger organisationer, företag, myndigheter och ibland enskilda att ge synpunkter inför en tänkt förändring. Detta är en form av institutionaliserad lobbyism och är en värdefull del av den process som sker när en lag blir till.
Varje kommun eller landsting ägnar tid och kraft åt lobbying gentemot riksdag och regering. En del tar hjälp, andra använder egna kanaler och resurser. Ibland båda delarna. Poängen med att nämna detta är att lobbysim förekommer i olika skepnader och den utförs av väldigt många olika intressen.
Går vi till Europanivån är lobbyisterna vanligt förekommande inom EU. Där finns en del regler som beskriver hur de får jobba och att de ska registrera sig för att få vara en del av systemet. I Bryssel pågår dagligen olika aktiviteter som lobbyister initierat som seminarier, utfrågningar, uppvaktningar och debatter. De tillför argument och fakta, och ibland också känslor, inför olika ställningstaganden som de olika institutionerna ska göra.
I exempelvis Bryssel finns ganska många som lever gott på att öppna dörrar, eller berätta hur sådana ska öppnas, för företag, organisationer, myndigheter och regeringar. Många frivilligorganisationer har kontor och anställda med uppdrag att följa arbetet inom EU och försöka påverka beslut som gynnar deras uppdragsgivare. Många svenska kommuner och intresseorganisationer har representation i Bryssel, antingen själva eller genom nätverk.
En fråga som uppmärksammats på senare tid är "övergångar" från politiken till pr-branschen. Det diskuteras bland annat att ha karenstid för ledande politiker innan de får byta sida. Sådana behov kan finnas, men framför allt behövs mer samtal om etik och moral, om omdöme och gränser, när lobbyisterna och politiken möts.
Det gäller sådant som metoder för påverkan och under vilken flagg man seglar.