Gunilla Wall gjorde häromveckan sin sista arbetsdag på Partnertech i Åtvidaberg. Efter 42 år på företaget - som tidigare hette Facit - var hon en av 74 som fick gå i det senaste varslet.
Gunilla berättar för Corren (14/9) att axlarna och nacken är utslitna och att hon därför får halv sjukersättning. Hon är inte ensam om sina skador. Ytterligare nio av de uppsagda har arbetsskador och flera av dem är långtidssjukskrivna.
Man skulle kunna tro att det är Partnertech som Gunilla Wall är förbannad på när hon talar om att "arbetarna är rättslösa". Men i stället är det IF Metalls klubbstyrelse på Partnertech som är föremål för vreden.
Tillsammans med arbetsgivaren har styrelsen förhandlat bort turordningsreglerna. Det innebär att "sist in, först ut" - en bärande del i lagen om anställningsskydd, las - inte gäller. Och att det är anställda som Gunilla Wall, som har varit Partnertech och Metall trogen i mer än fyra decennier, som får gå.
- En 57-årig, arbetsskadad, arbetslös kvinna, vad har en sån för utsikter på arbetsmarknaden?, undrar hon.
Oron är givetvis befogad. Liksom upprördheten över att "kastas ut" från sitt jobb efter 40 år.
Metalls klubbordförande Lennart Pettersson skyller på den tuffa konkurrensen. Som gör att "det är jättesvårt för facket att stå emot" företagens krav. Men till skillnad från vad han säger är den svenska fackföreningsrörelsen oerhört mäktig.
Under många decennier har dess företrädare haft fri passage till regeringskansliet och den politiska maktens korridorer. Och när facken vill kan de visa en oerhörd styrka:
När lettiska Laval vägrade teckna kollektivavtal vid ett bygge i Vaxholm försatte Byggnads företaget i en omstridd blockad. Ärendet drevs ända till EG-domstolen, där det i och för sig konstaterades att Byggnads inte hade gjort något fel.
Och när ägaren till Wild'n Fresh i Göteborg inte ville teckna kollektivavtal försattes salladsbaren i en lika ifrågasatt blockad av Restaurangfacket. Detta trots att inte heller de anställda ville ha något kollektivavtal och att deras löner var högre än garantilönen i det avtal de inte ville ansluta sig till.
Påståendet att facket inte har något att sätta emot är en sanning med modifikation. En bild som förstärks av att Metall-ombudsmannen Jorge Palma säger till Corren att han inte hade gått med på så många undantag från turordningsreglerna.
Reglerna på arbetsmarknaden ska skapa trygghet för både arbetsgivare och arbetstagare.
Facken ska ta till vara medlemmarnas intresse; en roll de väldigt ofta går utanför. Blockaderna mot Laval och Wild'n Fresh var rena styrkemanifestationer.
Med "medlemmarnas bästa" som argument säger facken nej till alla förändringar av arbetsrätten, där las ingår. De behåller därmed makten över turordningsreglerna och kan förhandla bort dem när det passar.
Det bidrar möjligen till trygghet för dem själva - men knappast för medlemmarna.
Inte undra på att Gunilla Wall och hennes kollegor i Åtvidaberg känner sig "rättslösa".