Allt talar för att Storbritanniens premiärminister Tony Blair kommer att segra i parlamentsvalet nästa vecka. Men det saknas för den skull inte dramatik i den brittiska politiken. När det återstår en knapp vecka av valrörelsen har tonläget också skruvats upp.
De konservativa, understödda av delar av pressen, anklagar Blair för att vara en lögnare. Premiärministern ställs mot väggen för sitt agerande inför Irakkriget.
Blair har aldrig kunnat skaka av sig anklagelserna att han missledde det brittiska folket när han motiverade kriget med Iraks innehav av massförstörelsevapen. Han har visserligen hänvisat till att underrättelserapporterna gav stöd för den bedömningen, men frågetecknen kring hur dessa rapporter egentligen togs fram har inte skingrats. Misstankarna att det var fråga om beställningar från regeringen har bestått.
Nu handlar det dock om att Tony Blair skulle ha ljugit om vad Storbritanniens högste jurist hade för uppfattning om krigets laglighet. Av ett brev som justitiekanslern skrev till Blair tio dagar före krigs-utbrottet, och som medierna nu kommit över, framgår det att denne inte såg kriget som lagligt utan ett godkännande från FN:s säkerhetsråd.
Blair försvarar sig förstås. "Jag ljög inte om Irak", säger han. Men 44 procent av de tillfrågade i en opinionsmätning ser premiärministern som lögnare.
Tony Blair kommer att segra i alla fall, mest därför att motståndarna är så svaga. Men den tiden då Blair var en ikon, inte bara i Storbritannien utan för socialdemokrater och även liberaler runt om i Europa, är definitivt förbi.