I augusti ordnade Norrköpings kommun fortbildning för sina lärare. Pedagogikforskaren Christian Lundahl höll ett föredrag där han kritiserade betyg i allmänhet och det betygssystem som införs denna termin i synnerhet.
Helena von Schantz är lärare i Norrköping, politiker (FP) och en läsvärd skolbloggare. Den 21 augusti skrev hon ett kritiskt blogginlägg om utbildningsdagen, där hon undrade om det inte är kontraproduktivt av kommunen att låta en inbjuden docent underkänna det betygssystem som lärarna just arbetar med att implementera.
Några veckor senare kallades von Schantz till kommunens personalkontor för ett samtal om bloggen. Christian Lundahl hade blivit upprörd över blogginlägget, och kommunens företrädare ville höra hur von Schantz ser på yttrandefriheten och lojaliteten i sin roll som nyckelperson och anställd i kommunen. von Schantz fick en föreläsning om vikten av att vara en god ambassadör för kommunen.
Jag har som nyhetsreporter sett tystnadskulturen inom lärarkåren, och tycker därför att bloggande lärare som Helena von Schantz är oerhört värdefulla. Jag vet tyvärr också att det här inte var första gången som personalkontoret kallade en anställd till "skrämselsamtal", jag skrev om flera exempel när jag vikarierade som personaltidningsredaktör i Norrköpings kommun.
Till min glädje bloggar von Schantz vidare. Hon har fått stöd från utbildningsnämndens ordförande, och personalkontoret har i efterhand erkänt att man agerade fel. Men historien lämnar ändå obehagliga frågetecken efter sig:
Har lärare i Norrköping yttrandefrihet? Får de blogga? Håller personalkontoret många tillrättavisande samtal med anställda? Hur överkänslig får en pedagogikdocent vara?